- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1926. Dalarna /
180

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 HJALMAR ALVING

Bäckarna brusa,

vindarna susa.

Böljorna glittra,

fåglarna kvittra,

sippan i lunden nigande står.

Högt upp i luften lärkorna sjunga

Eller det kan vara den djupa melankoliens nattankar som
hos Bernhard Elis Malmström:

Men månen träder stilla ur sönderbrusten sky

och kastar silvertäcket över jorden.

Och skuggorna förskräckta till bergens fötter fly,

och trollena de flyga uppåt norden.

Och bergens toppar glimma; men skogen han är mörk,

och uven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk. —

Eller det kan vara manligt allvar som i Tegnérs strafftal

till sin förvekligade samtid:

Se kring dig! Flammande kring fjällen fästet svänger,
utöver forsens svall förvägna klippan hänger,
och skogen, vart du går, omgj ordande din stig,
står hög och allvarsam och blickar ner på dig.
Här sjunker dal vid dal, här klyft på klyfta lastad
står opp, i hedendag av jättehänder kastad; — —
här vill naturen se det enkla, allvarsamma.

Vad som skiljer denna nya subjektiva naturskildring från
de äldre visornas är naturiakttagelsens större riktighet. Detta
är en av behållningarna efter 1700-talet. Man granske t. ex.
den anförda Dahlgrenska strofen. I det sakligt beskrivande
finns icke ett ord, som ej är riktigt, ingenting abstrakt,
ingenting ungefärligt. Även i dikter, där landskapsbilden
mindre återgiver jordisk verklighet än fantasi och syn, skola
vi finna denna högt utvecklade naturiakttagelse. Man läse
Stagnelius underbara romans:

Kvällens guldmoln fästet kransa.

Älvorna på ängen dansa,

och den bladbekrönta Näcken

gigan rör i silverbäcken.

Tavlan är överjordiskt skön, men vi känna igen de
naturintryck, av vilka den är sammansatt: kvällens guldmoln,
ängen, bäcken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1926/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free