Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NATUR I SVENSK POESI 181
Om de anförda stroferna kunna sägas vittna om en
fördjupning av naturkänslan, så är det nya århundradets andra
stora förvärv en utvidgning.
Den sorglöse karolinske rimdansaren Runius beskriver i
en av sina dikter en resa till Dalarö, som han en gång
företagit:
»dock så, att jag alltid såg
. stranden och den gröna vassen».
Denna försiktighet präglar i stort sett hela 1700-talets
litteratur. Inför det storslagna natursceneriet greps man av
skräck liksom »vår förste estetiske turist», Linnerhielm,
inför Trollhättan: »Det är alldeles förskräckligt: bölja på
bölja oupphörligt; fall på fall; allt störtar sig i en omätlig
avgrund. Jag satt nyss på en klippa vid starkaste fallet;
jag kunde knappt uthärda det, och hela mitt väsen är ännu
uppfyllt av fasa». Hos Linnerhielm är dock rysningen
förenad med en känsla av vällust, och redan det är något
nytt.
Den som införde alpvärlden i litteraturen var Rousseau,
och i Ossians sånger hade rococons människor gripits och
tjusats av en helt ny stämning, det skotska höglandets
ödemarksstämning med vinden vinande över heden,
sönderslitna moln över stormpiskade vågor, bränningars larm mot
strandens klippor. Rousseau och Ossian var det framför
andra, som öppnade samtidens ögon för vildmarkens
skönhet. Att tiden var mogen för denna nya känsla berodde
ytterst på de ändrade levnadsförhållandena: skräcken för
naturen var ej längre densamma som tidigare, då skogarna
varit än djupare och hemskare, fjälltrakterna otillgängligare,
människorna värnlösare.
Upptäckten av vildmarkens skönhet är en av de största
händelserna i den svenska lyrikens historia.
Litteraturhistorien är från en synpunkt sett historien om hur
litteraturen erövrar verkligheten, och 1800-talets svenska
litteraturhistoria är icke minst historien om hur poesien
erövrar vårt land »med moar, fjäll och skär», ett
erövringståg, som kunde börja först sedan en ny naturkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
