Svenska Turistföreningens årsskrift / 1927. Södermanland / 15 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanlands natur av Anton Sörlin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stenåldern t. o. m. var mildare än nu. Stora, präktiga skogar
av ek och andra ädla lövträd bredde ut sig på de
fruktbara slätterna, och åtskilliga sydländska växtarter sökte
medborgarrätt i vår flora. I de talrika sjöarna levde
sålunda massor av sjönöt, som nu är så gott som utdöd i
Sverige, och i kärrmarkerna växte den ståtliga agen i täta

ÅSARNAS PELARKRÖNTA RYGGAR VORO FORNTIDENS VÄGAR. Förf. foto.

ruggar. I kusttrakterna frodades den vackra idegranen, som
nu anträffas på enstaka ställen i den sörmländska
skärgården, på trädstammarna klättrade murgrönan i massor och
i trädens kronor snyltade den egendomliga misteln.

Stenålderns mjuka havsklimat övergick mot bronsåldern
i ett torrt och varmt stäppklimat, som i väsentlig mån
förändrade vegetationens fysionomi. Många av det föregående
skedets karaktärsväxter dogo ut eller kommo att spela en
mindre framträdande roll, och andra intogo deras plats.
Sådana sydosteuropeiska element äro tulkörten, Cynanchum
vincetoxicum, Medicago falcata, Inula salicina, Vicia
cassubica, klibbglimmen, Silene viscosa, gräslöken o. a.

Denna soliga tid avslutades vid övergången till järnåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>