Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkor och kyrklig konst i Södermanland av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsträckning, att medeltidens insatser helt undanskymmas och
de äldre kyrkointeriörer, vi i dag känna, mestadels äro att
betrakta som uttryck för 1600- och 1700-talens konstnärliga
intentioner. Må vara att denna nya kyrkokonst ej har samma
psykologiska förutsättningar som den medeltida med dess
»ad majorem gloriam Dei . . .», att dessa frikostiga
donationer och storslagna insatser mera tillkommo till det egna
jagets ära och åminnelse, detta kan dock icke förringa
Sörmlandsadelns evärdliga förtjänst om Sörmlands kyrkor.
Reduktionen och de långa krigsåren göra ett bryskt slut
på detta vällovliga arbete till kyrkans fromma. I stället
kommer ryssen och härjar med eld och brand på ostkusten,
huserar i Södertälje, Trosa och Nyköping och ödelägger —
av ett beklagligt misstag — sin skyddspatrons, S:t Nikolaus,
helgedom i sistnämnda stad, men skrämmes på flykten av
den oförfärade prosten Scharff i Hölö, som enligt traditionen
med käcka trumvirvlar lär ha fått fienden att tro att svenska
trupper voro i antågande.
1700-talet, egentligen dess senare hälft, har satt en del
spår efter sig i landskapets kyrkobestånd, mer eller mindre
lyckliga uttryck för den rådande tidssmaken. Här och var
ombyggas äldre kyrkor eller uppföras nya: Västra
Vingåkers, Österåkers, Kila, Stenkvista och Ärila kyrkor äro
några exempel på dessa 1700-talets stora, rymliga och ljusa
kyrkobyggnader. I allmänhet låter man sig dock nöja med
att upptaga större fönster, vitlimma de målade valv, som
stundom funnos, och omgestalta inredningen.
1800-talet har — dessbättre vore man frestad säga —
ej haft mycket övrigt att uträtta. Man har i allmänhet
varit hänvisad till inredningen, som på sina håll erbjudit
ett tacksamt fält för utsvävningar i stiltrohetens tecken
men som, det bör eftertryckligt framhållas, här i regel
bevarats vida mera pietetsfullt än vad förhållandet varit i
många andra svenska bygder. Från Karl Johans-tidens
bedrövliga »lador», liksom från senare, än mera
avskräckande arkitekturskapelser, har Sörmland gått förvånansvärt
fritt. Ett prov på Oskar I:s-gotiken är Taxinge lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
