Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svensk bil genom svenskt land av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 HARRY BLOMBERG
Den är vacker, respektingivande och intressant; man skulle
vilja stanna där och lära känna den bättre. Men
hastighetsdjävulen hetsade oss vidare, dock först efter att ha fört
oss upp på det höga Murberget och visat oss världens
härlighet. Det framväxande hembygdsmuseet däruppe är
sevärt och utsikten från den gamla gästgivargårdens terrass
storartad.
Morgondagen kom med sol som alla de föregående på
vår resa och motorn sjöng som dittills sin muntra visa.
För andra gången körde vi in i Sundsvall och vidare efter
kustvägen till Gnarp, där vi slogo in på vägen västerut
genom Hälsingland. Bondpojkar flögo förbi oss med flaxande
skört på väg till lördagskvällens dansgillen och tillropade
oss sina hej! Sparsamma julistjärnor tändes över åsarnas
mörknande konturer, det lyste ur gårdarnas fönster här och
där, sjöar glänste — så slöt oss storskogen i sin varma
famn. Det var inte lappmarkernas mariga granskog utan
högväxt timmerskog, mellan vars joniska kolonner
fullmånen kastade gyllne spjut och skapade en romantisk
rö-varstämning.. Vi tältade denna sista natt på en
slåtteräng vid en liten sjö och fortsatte på morgonen förbi
Dellensjöarna, som ha syskontycke med Siljan, ner mot Delsbo.
Denna ryktbara församling har byggt en ny kyrka, vars
stillöshet ytterligare framhäves därigenom att den gamla
vackra klockstapeln fått stå kvar. Skrämda av synen hastade
vi vidare mot Ljusdal och Färila, läskade oss på sistnämnda
ställe med att betrakta den förnämliga f. d. gästgivargården
och hörde märkliga berättelser om en annan gammal
gästgivargård, där skuggorna av avlidna vildhjärnor ännu dansa
och stoja i de jättelika rummen. Där har en gång husets
herre ridit uppför trappan till övre våningen och låtit hästen
deltaga i polketten; man måste såga upp golvet för att få
hingsten tillbaka till stallet. Är det underligt att det spökar?
Regnet strömmade för första gången under vår färd med
full kraft, då vi sent omsider bröto upp från Färila med
en halv tanke att hinna ända hem. På sliriga och backiga
vägar passerade vi Los och körde mot Furudal. Dimman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
