Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svensk bil genom svenskt land av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVENSK BIL GENOM SVENSKT LAND 203
och mörkret föll över oss, lyktorna plöjde ljuskäglor
genom töcknet, men tanken på hemmet hade besatt oss, och
vi foro på redan kända leder. I Dalfors, som anlöptes
klockan halv elva, betjänade oss en sällsynt hygglig
medmänniska vid bensinmacken, och tack vare honom fingo
vi pigga upp våra domnade livsandar med ett par koppar
kaffe. Regnet fortfor att skvala och dimman var stundom
ogenomtränglig, frestande ögonen till det yttersta. Ore och
Boda lämnades akterut, backarna i Bjursås likaså, och klockan
halv tre på morgonen körde vi trötta in i Falun, där sköna
bäddar togo emot oss. Förmiddagen därpå voro vi hemma.
Färden var slut.
När vi nu summera ihop våra camping-erfarenheter,
finna vi att vi hade mycket stor glädje av det lilla
hopfällbara primusköket, även om vi oftast använde oss av den
hederliga öppna elden, som skapar en helt annan
lägerstämning. Men tälten! Det lilla påstältet är närmast idealet
av alla modellerna, men ännu är tydligen inte den
tältkonstruktör född, som insett att dörren skall vara både
myggtät och försedd med praktisk knäppning. Vi begagnade
oss av ett stycke tariatan, vilket spändes innanför den knäppta
dörren och fasthölls vid gavlarna medelst sträckta
gummisnoddar samt, i andra tältet, av en extra tygklaff över
öppningen mellan haldorna. Men ack, hur opraktiskt med
hela denna rad av knappar och haldor! Vill man hastigt
ut ur tältet, måste man först arbeta sig argsint med att
öppna och stänga efter sig. Till ett annat år ämna vi därför
sy våra egna tält och förse dem med en öppning i
ryssjeform, vilken kan slutas och rivas isär med ett enda
handgrepp. Det säger sig självt att ett sådant tält skall sys i ett
stycke och med fast golv. De kokkärl, svenska turister i
allmänhet begagna, äro inte heller idealiska — de ha
handtag endast på ena sidan och äro rätt svåra att stadigt
placera på elden. De kunna aldrig hängas på kokstång, såvida
man inte själv gjort om dem. Franska turistföreningens kärl
äro därför enligt vår mening de bästa.
Under dessa sommarveckor hade vi kört 230 mil och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
