Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistliv och kanadensiska kanoter av T. Hilding Svartengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURISTLIV OCH KANADENSISKA KANOTER 233
isär, att bladen vila på axlarna, medan tvärträt stöder mot
nacken. Man kan fördela tyngden medelst en vid relingen
fästad bred rem, som tas över hjässan, pannremmen
(col-lier de portage, tump-line, headstrap). Ett annat i U. S. A.
ganska mycket använt medel är kanotoket, en vid relingen
fastsättbar doning, som precis liknar det ok, som än i denna
dag användes på landsbygden både i Sverige och
annorstädes för att bära mjölk och vatten. Ett sådant kan man
få från kanotfabrikanter i U. S. A., men man bör uppge
sina egna »dimensioner» för att få filtstoppningen avpassad
efter axelbredden.
När hindret för färden är en fors med mindre högt fall,
behöver man kanske inte bära förbi. Man kan måhända
»ränna» den, staka sig uppför eller dra kanoten med lina.
Detta är »kanotikens» mest spännande, men också mest
svårlärda kapitel, där bokliga anvisningar äro till föga gagn.
Endast år av erfarenhet kunna lära en att av vattenytans
utseende bedöma bottnens beskaffenhet. Endast långa och
svettiga veckors kamp mot forsar kan lära en stakningens
teknik och ge balans och muskelstadga åt armar och ben,
och det krävs lång övning innan man så
trängt in i paddlingens mekanik, att man
instinktivt vet vad paddeln kan uträtta och
vad sten och ström kräva, men det är en
furstligt spännande idrott, som borde ligga
för svensk äventyrshåg.
Här bara några få vinkar. Bogserlinan hör
till de farliga redskapen och är vid skogiga
och snåriga stränder mycket svårhanterlig.
Man bör alltid ha den fäst både i för och
akter (se teckningen!) för att kunna styra
något så när. — Hur man står vid stakning
syns av bild å sid. 235. Staken — forken heter
den i Lappland — förses med en doppsko i
form av en smal strut, som trädes på staken
och fästes med en spik. Det kan man få
gjort hos vilken smed som helst. Vid fors-
KANOT MED
BOG-SERLINA, FÄST I
FÖR OCH AKTER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
