Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till Värmland av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oskyld, men det fanns ingen annan utväg. Många, som bodde
på större och rikare gårdar, hade måst lämna dem för att
inte bli alldeles utfattiga. Från alla delar av provinsen ägde
en verklig utvandring rum av brukspatroner och godsägare.
Flera av de hemtrevliga herrgårdshusen blevo stående öde,
eller också övertogos de av ägare, som endast bebodde ett par
av rummen och begagnade övervåningen till sädesloft. På sina
ställen funnos stora och dyrbara trädgårdar med terrasser,
häckar, växthus, jättelika prydnadsträd och härlig
fruktträdsplantering. Men det är inte värt att dröja vid det öde, som de
gingo till mötes. Det skär en i hjärtat.
Detta om de gamla herremansfamiljernas utvandring från
Värmland är ett vidlyftigt kapitel, och det är inte möjligt att
ge sig in på det den här gången. Ibland träffar man på en
liten björkdunge, där granen vill rycka in. Det tjänar till
ingenting att plocka bort granplantorna. De komma igen år
efter år i allt större antal, medan de gamla björkarna
förtvina. Om några småbjörkar skulle växa upp, finna de ingen
trevnad. Barken spricker, och de dö bort så fort de hinna.
Det var visst något i den vägen, som skedde i Värmland under
sista delen av adertonhundratalet. Det var väl något, som
skulle så vara. Kanske kommer det en tid, då björken
vänder åter och granen får maka åt sig. I alla fall bör man
aldrig sörja över sådant där. Det ingår i naturens stora
hushållning.
På den tiden, då den stora omstörtningen ägde rum, tog
man den dock inte så filosofiskt som man kan göra nu långt
efteråt. På de flesta håll kämpade man en förtvivlans kamp
för att kunna hålla sig kvar, och sedan slaget var förlorat,
gick man och längtade och saknade i åratal.
Jag för min del, som på den tiden, då Mårbacka såldes,
var lärarinna i Landskrona med tusen kronor i årlig lön och
inte hade offentliggjort annat än några verser, som ingen fäst
sig vid, jag höjde mina händer, då jag fick veta om
försäljningen, och tog himlen till vittne på att jag från den
stunden inte skulle ha någon annan traktan och längtan än att
vinna tillbaka mina fäders egendom. Hur det skulle gå till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
