Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till Värmland av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag hörde detta berättas, kände jag mig ängslig, jag
nästan skämdes. Den där gamla brukspatronsdottern hade
en starkare kärlek till sitt hem än jag. Hon var bunden vid
det med ännu starkare trådar, och hon kunde ändå inte stå
i så stor tacksamhetsskuld till sitt hem som jag till mitt.
En gång — jag skulle tro, att det var år 1906 vid jultiden
— fick jag brev från brukspatron Ernst Chöler, som bodde
på Gårdsjö i Östra Ämtervik, ett grannställe till Mårbacka.
Han frågade om jag verkligen inte funderade på att vända
åter till mitt barndomshem. Gården ägdes nu av två bönder,
präktiga och skötsamma karlar och rätt välbärgade, men de
ansågo sig förlora på egendomen och voro därför benägna
att sälja den till billigt pris. Han fann det omöjligt, att jag,
som hade skrivit så mycket vackert om Värmland, inte skulle
längta åter till hemorten.
Jag tänkte på min gamle far, då jag läste detta. Hur ofta
hade jag inte hört honom säga, att det enda möjliga för den,
som ville bruka en egendom i Värmland, det var att vara
bonde! Att själv tillsammans med hustru och barn sköta sin
gård och leva av dess produkter, det var enda sättet. Men
här visade det sig, att två bönder, präktiga och skötsamma
karlar, inte hade kunnat reda sig på Mårbacka. Inte ett
ögonblick var jag tveksam om det svar, som jag måste ge, men
innan jag sände av det, berättade jag dock för de två gamla
Mårbackaborna, min mor och min faster, om det anbud, som
hade gjorts mig.
De togo saken på ett helt överraskande sätt. De blevo
skrämda och upprörda.
»Du måtte väl inte gå och köpa tillbaka Mårbacka?»
utropade de. »Du ska inte låta Chöler locka dig i olycka.»
De uppbjödo hela sin förmåga för att hindra mig från att
köpa Mårbacka. Jag har sällan sett dem så eniga och så
ivriga.
De började räkna upp allt möjligt, som varit svårt och
obehagligt, påminde om kalla vindar och förstugor, om den
långa vägen till matboden. Det var ju förfärligt, så
obekvämt, som allting hade varit. Mjölkkammare på ett ställe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
