Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till Värmland av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se där vad som var gott att höra för den, som hade slagit
ur hågen att köpa tillbaka en gård, som låg just i en sådan
där ren jordbrukstrakt. Men kanske att det inte hade den
rätta verkan, kanske att föredraget eggade mer än det skrämde.
Hur som helst, så är det svårt att säga hur allt skulle ha
avlupit, om inte min gamla faster hade lagt sig att dö i påsken
1907. Det stod då genast klart för mig, att det var
omöjligt att begrava henne på något annat ställe än i den gamla
familjegraven på Östra Ämterviks kyrkogård, och på så sätt
kom jag att återse Mårbacka.
Hon hade inte uttalat någon önskan i den vägen.
Alltsedan sjukdomen tagit en allvarlig vändning hade hon legat
utan medvetande, men det fanns ju intet tvivel om att hon
ville vända om hem. Medan jag hade suttit vid hennes bädd
i det stilla sjukrummet, hade hennes tysta tankar glidit in
i min själ. Hon låg och drömde om barndomshemmet, där
hon älskade varje sten, och hon ömkade sig över det. Allt
det där, som hon hade sagt om att hon inte önskade sig
tillbaka, det var bara ålderdomens fega visdom. Nu kände
hon åter sambandet med den gård, där hon hade vuxit upp.
Hon, som var så gammal, hade inte kraft att hjälpa den på
fötter igen, men hon kunde lägga sig att dö för den.
Så ofta som jag blev ensam med den döende, kom samma
intryck tillbaka. »Jag vet vad jag gör», så förnam jag
hennes tankar. »Det skall komma att ske något, det är en
mening med detta, att jag går bort».
När hon låg på bår, var den åttioåriga lika vacker som
hon hade varit i sina unga dagar. Men det låg därjämte
över dragen en besynnerlig stolt glädje, liksom hos en, som
har gått med seger ur en svår kamp.
Aldrig får jag veta om det fanns ett spår av sanning i det,
som jag tyckte mig förnimma, men visst är, att jag ansåg
mig handla i full överensstämmelse med den dödas vilja, när
jag i all hast träffade anordningar för att hennes kista skulle
föras till Östra Ämtervik och begravas där.
Det var en besynnerlig vår det där året. Före och under
påsk hade det varit värme och solsken, fullt sommarväder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
