Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till Värmland av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig också välståndet åt alla håll. Man reste stora, präktiga
prästgårdar, man byggde om sina kyrkor. Nödens tvång
lossades både hos dagsverkaren och hemmansägaren.
Hit upp kommo affärsmän för att köpa järn, för att
placera pengar i bruk och skogar. Här fylldes, framför allt om
somrarna, rika, gästfria gårdar med ett myllrande liv. Man
roade sig med musik och litteratur, med lek och dans. Och
i början av adertonhundratalet förvånades det övriga Sverige
av att se ur Värmlands urskogar framträda skalder,
hävdatecknare, uppfinnare och konstnärer.
Det var på den tiden, som man i dikten kallade
Värmland för kronan bland Svea rikes länder.
Men, påpekade föreläsaren, andra tider kommo. De många
små järnbruken ställde sig för dyrbara, de måste gå under.
Men just därför att de voro spridda över hela provinsen,
uppstod allmän nöd, då de försvunno. Det var inte bara
herremännen, som lämnade hemorten, även bondeklassen
satte sig i rörelse för att utvandra till Amerika. Landet höll
på att bli öde. Det var alldeles intet ovanligt, att socknarna
miste en tredjedel av sin befolkning.
Man hade hoppats, att då järnhanteringen hade försvunnit,
värmlänningen skulle med mera iver ägna sig åt sitt
jordbruk och sin boskapsskötsel, och detta inträffade även. Men
föreläsaren menade, att jordbruk inte kan göras lönande i
Värmland. Jordmånen är för mager och sommaren för kort.
Vad som behövs för det egna hushållet, det må så vara, men
i stort sett måste man i Värmland ägna sig åt skogsbruk
och industri.
Det var också detta, som hade skett. Efter de svåra
nedgångsåren hade Värmland blomstrat upp på nytt. I västra
delen av landskapet hade man varit mest ivrig med att bygga
sågar och trämassefabriker, i den östra hade man anlagt
väldiga, tidsenliga järnverk och mekaniska verkstäder. Det
rådde åter liv och verksamhet där nere. Stora
arbetarsamhällen växte upp, färgglada och prydliga. Det var endast i
de rena jordbrukstrakterna, som man nu kunde tala om
stillastående, ja, kanske om tillbakagång......
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
