Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmlands natur i geologisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLANDS NATUR I GEOLOGISK BELYSNING 29
moränvallar uppträda i större antal, bildande regelbundna
system, ger oss medelavståndet mellan vallarna ett mått på
den hastighet, varmed isen dragit sig tillbaka. På
Värmlandsslätten synes denna som regel ha uppgått till 200 a
250 m pr år.
Den väldiga ismassan hade tryckt ned landet så djupt, att
då isen smält undan stora delar av Värmland lågo under
havets yta. Över Värmlandsnäs samt slätterna kring Karlstad
och Kristinehamn och norrut till en linje över Brunskog,
Deje och Storfors svallade en obruten vattenyta, en del av
det stora världshavet. Större delen av det övriga Värmland
utgjorde en skärgård med en rikedom av öar och fjordar.
Endast efter gränsen mot Dalarna och Västmanland samt
längst i norr utmed norska gränsen funnos större
sammanhängande områden,
dit havet ej nådde.
Vid en nutida
strand kunna vi
studera huru vågorna
bearbeta strandens
lösa material. Om
stranden består av
morän, skölja
vågorna småningom
bort allt det fina
materialet och
kvar-lämna ett bälte av
frispolade block. I
lösare material
gräva sig vågorna
småningom in och skapa
en mer eller mindre
brant terrass. Det
bortsköljda
materialet uppkastas ofta
på flackare och
lugnare Stallen till Karta över havets största utbredning efter istiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
