Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmlands natur i geologisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 NILS H. MAGNUSSON
strand vallar. Om sjöns yta sänkes, vittna blockbältena,
terrasserna och strandvallarna om vattenståndet före sänkningen.
Så har också havet här lämnat strandmärken efter sig.
Sådana finnas inom varje område upp till en bestämd nivå.
Genom att söka reda på de högsta strandmärkena ha
geologerna kunnat visa, att havet, när det stod som högst, i
mellersta Värmland nådde 180 å 190 m högre upp än nu.
Det vatten, som bildades då ismassan slutligt smälte bort,
samlades till största delen under isen till väldiga flodsystem,
jökelälvar, vilka utsmälte tunnlar i isen och ryckte med sig
en stor del av det i isen befintliga materialet, vilket maldes
sönder och rundades. När vattnet nådde jökelporten,
avsattes det grova materialet till en åskulle. Allteftersom isen
drog sig tillbaka, avsattes nya åskullar, och de efter varandra
radade åskullarna ha flerstädes kommit att bilda
sammanhängande rullstensåsar, vilka höja sig över omgivningarna.
På andra ställen har materialet spritts ut till vidsträckta
grus-och sanddeltan. Ett sådant är Sörmon väster om Karlstad, ett
annat den vidsträckta Brattforsheden, belägen där
Sunnemo-dalen vidgar sig mot Vänerslätten. När man far från
Filipstad mot Molkom, kommer man in på denna hed strax
söder om Brattfors kyrka, och på en sträcka av 10 km färdas
man oavbrutet fram över det av djupa sänkor uppdelade
deltat. Där genom kalvning från iskanten lösgjorda isberg
strandat, finner man ett intressant landskap med runda kittlar
och långsträckta dalar, åtskilda av grus- och sandryggar. I
flera av kittlarna och dalarna blänka sjöar och tjärnar. I
den längsta och djupaste dalen ligger den mer än milslånga
Alstern, en av Värmlands vackraste sjöar.
Rullstensåsarna samt grus- och sanddeltana tilldraga sig
alltid resenärens uppmärksamhet, i det att de vanligen höja
sig markant över omgivande terränger och med sina mjuka
och växlande former, sina präktiga och resliga tallskogar
bilda för ögat tilltalande inslag i landskapsbilden.
Det finare material, som jökelälvarna buro med sig,
fördes längre ut i havet innan det kom till vila. Den dåtida
havsbottnen överdrogs på detta sätt med ett täcke av sand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
