Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnarna i Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 ERNST LAMPÉN
roligt. Ingen saknade pastorn. Med tillhjälp av tolv
lindrigt berusade personer kunde han småningom bana sig väg
till predikstolen, där han läste upp en straffpredikan, sådan
han aldrig förr eller senare hållit, påstod han. I Vessmans
beskrivning över tilldragelsen förekommer en uppgift, som
rörefaller nästan otrolig. Det fanns nämligen bland kyrkfolket
personer, som aldrig varit med om en gudstjänst. Kunde det
vara möjligt år 1851? Under medeltiden fanns det i Finland
barn, som döptes först sedan de på skidor kunde följa med
far till kyrkan. Men då predikan i Värmland hölls på ett
för menigheten främmande språk, kunde det lätt hända, att
somliga, fruktande att genast somna i bänken, föredrogo att
icke alls beträda Guds hus. Vessman, som yar en karlakarl
och nykterist hanterade de värsta fyllbultarna med sin
knölpåk och drev in svensk språkkunskap hos barnen den bakre
vägen, så att nu kan ingen mera linska än räkneorden och
alla förhålla sig andäktiga, när de få höra om »kuts nyfota
po ike julemorgonen».
Men ett egendomligt förhållande med inånga pastorer just
i finnskogarna förtjänar att omnämnas. De voro mycket
begivna på starka drycker. Man kan lätt tänka sig, att del
enformiga livet i skogarna, bristen på bildat umgänge, de
dåliga kommunikationerna, möjligen även den främmande
befolkningen verkade nedslående på sinnet. För att i någon
mån få omväxling i det enformiga livet, tryggade de sig till
flaskan och söpo i kapp med finnarna. — Gösta Herling var
ingalunda en enastående företeelse.
En svår fråga alt besvara är huru många finnar som
inflyttat till Värmland och i huru stort antal deras
avkomlingar kvarleva där. Enligt någras beräkningar stiga de
till tiotusental. Men allt eftersom de ökades i antal, blevo de
även försvenskade. I egenskap av pigor och drängar
skingrades de över hela landskapet och försvenskades fullständigt
redan i andra led. Men att Värmlands-svenskarna äro av
blandras, det ser man vid första ögonkastet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
