Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra fjällväxter av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luktlösa, en del, såsom renblomman eller isranunkeln
(Ranunculus glacialis), fjällglim (Silene acaulis) och fjälltrav (Arabis
alpina), avge en svag vällukt. Egentligen är det blott tre arter,
som bjuda på starka och mera utsökta dofter: den redan
omnämnda fjällskäran, från vars blåvioletta korgar en intensiv
vaniljdoft utströmmar, den röd- eller blåvioletta fjällkloärten
(Astragaius alpinus), som gott kan tåla en jämförelse med våra
odlade luktärter, samt lappspiran (Pedicularis lapponica), vars
doft kommer rosens eller konvaljens nära. En stark men
angenäm fläderdoft utvecklas av kvannens färglösa
blomsamlingar. Och slutligen bör i detta sammanhang icke
förglömmas ett gräs, som är ganska allmänt i våra nordliga
fjälltrakter, framför allt på sådana höjdsträckningar, som äro
snöfria under vintern. Detta gräs är polarbrodden (Hierochloa
alpina). Under sin blomning utvecklar det en så stark
kumarindoft, att denna kan fullt förnimbar föras med vinden
långa sträckor från ursprungsorten.
Efter denna flyktiga blick på fjällväxternas allmänna
karaktär kan det vara på sin plats att ägna dem någon
uppmärksamhet även ur växtgeografisk synpunkt. Ty bland alla
de element, som ingå i vår vegetation, finns det icke något,
med vars utbredning och invandringshistoria så många
intressanta problem äro förknippade. En redogörelse för
hithörande frågor nödvändiggör emellertid, att hänsyn tages
även till förhållandena på andra sidan Kölen. Detta är så
mycket mera naturligt, som den norska fjällfloran utgöres av
samma grundstomme som vår egen, även om den i vissa
avseenden företer avvikelser.
Om vi närmare studera utbredningen av den
skandinaviska halvöns fjällväxter, visar det sig, att de ur denna
synpunkt kunna indelas i 4 grupper. Huvudmassan omfattar
de allmännare arterna, vilka äro spridda från trakterna längst
uppe i nordost till Sydnorges fjäll. Som exempel på denna
första grupp kunna anföras fjäll-ljung, polört (Diapensia
lapponica), tjällviol (Viola biflora), fjällglim, fjällsyra (Oxyria
digyna), ullvide (Salix lanata) och lappspira. De flesta arter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
