Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteraturkrönika av Ulla Rudebeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURKRONIKA
333
»/ Karlskoga bergslag» heter en hembygdsbok, som Th. Ekelund, J. S.
Gralén och L. E. Leyler utgivit med tillhjälp av en hel stab av kunniga
medarbetare. I ett 40-tal korta uppsatser skildras denna del av Värmland.
Helge Nelson har skrivit ett litet kapitel fysisk geografi i en sällsynt
lättfattlig stil. J. S. Gralén, E. Råde och L. E. Leyler ha vardera en rad
uppsatser av skiftande innehåll. Th. Ekelund beskriver Karlskoga kyrka, dess
grundläggning under hertig Karls tid och dess senare öden, bl. a.
konserveringen av de nyligen upptäckta gamla målningarna på stockväggar i
sakristian. Hj. Forsberg bidrar med ett par enkelt och klart skrivna kapitel
ur näringslivets historia: »Småhyttornas tid» och »Bergsmansliv». Sist men
icke minst står Selma Lagerlöf som medarbetare. Hon har tecknat en
vacker bild av sin konfirmationslärare Erik Tullius Hammargren och av
prostgården i Karlskoga. Utgivarna ha till fullo lyckats i sitt syfte: att
åstadkomma en sakrik och populärt skriven hembygdsbok. Illustrationerna
äro genomgående goda. Boken är försedd med en karta, något som
rekommenderas till efterföljd för varje hembygdsbeskrivning.
I ett kåseri om Dalsland i Hem bygden 1926 framkastar Gustav
Lindvall den frågan, varpå det beror, att Dalsland så länge fått hålla sig i
skymundan, och svaret blir: »Det har stått bakom Värmlands breda rygg.»
Däri ligger nog mycken sanning. »Dalslänningarna ha aldrig förstått att
slå på stora trumman för att locka främlingarna till sig.» Ovannämnda
tidskrift, organ för de år 1925 sammanslagna föreningarna Dalslands
fornminnesförening och Dalslands hembygdsförening, innehåller en rad trevliga
uppsatser. Med. dr Emanuel Bergman, Hembygdens mångårige redaktör,
ger en skildring i ord och bild av en bilfärd genom landskapet. Agnes
Schagerström, född Fryxell, återger några minnen från Anders Fryxells
barndom och ungdom. Ernst Liljedahl skildrar Dalslands filosofer: Carl
Yngve Sahlin, Pontus Wikner och Vitalis Norström. Hembygden 1927
innehåller bl. a. en minnesteckning över Hjalmar Lundbohm, »Lapplands okrönte
kung», även han dalslänning till börden. Hjalmar Larsen beskriver
»Natur- och kulturutvecklingen under stenåldern i Hästefjordsområdet». Båda
häftena äro rikt illustrerade.
Elisabeth Bergstrand-Poulsen har skänkt oss en ny, vacker bok:
Värendsmän i bilder och ord från Långasjö socken. Liksom fjolårets »
Värendskvinnor» innehåller den en serie hembygdstavlor — med penna och pensel.
Den har barndomsminnenas förtjusande färgstämning över sig, och den
skänker en stunds välgörande ro i vår rastlösa och jäktade tid. »Jag önskar,
att jag kunde måla kyrkbacken i det ögonblick, då storklockan slog det
första rungande slaget till sammanringningen. Då stannade det monotona
brummande sorlet från manssidan, ett sorl, som liknade sorlet från ett
väldigt jordhumlebo, och det milda stillsamma pratet från kvinnosidan
tystnade — och alla hattar lyftes och alla kvinnor nego djupt för att hälsa
klockklangen.»
Värendsbygden är hemvist för Hyltén-Cavallius föreningen, vars Årsbok
för 1927 bl. a. innehåller en intressant självbiografi av målaren Per
Hörberg. Denne började sin bana som vallpojke och hade redan då
en oemotståndlig längtan att rita och måla. I brist på annat material
tog han kolbitar från svedjeland och furubark — svart och rött — och
så ritade han på stenar eller avbarkade träd. Nils Ödeen har givit sig
ut på etymologiens gungfly för att förklara bet3^delsen av namnet
Värend. Huruvida han kommit på fast mark, då han förklarar, att det
betyder »den sjörika bygden» må språkforskarna avgöra. Eric Elgqvist
framhåller i en inledande uppsats några beaktansvärda synpunkter beträffande
hembygdsrörelsen i Värend och drar upp riktlinjer för vad som ytterligare
borde göras. Flera författare lämna bidrag till Smålands kulturhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
