Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteraturkrönika av Ulla Rudebeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
LITTERATURKRONIKA
Kalmar läns fornminnesförening har utgivit Meddelanden XV. Häftet
är kvantitativt föga imponerande men innehåller en rad små uppsatser av
intresse. Manne Hofrén berättar om en träkyrka från äldre medeltid i
Pelarne socken nära Vimmerby. Bengt Cnattingius har en uppsats om
»Bärkransar i Småland», kransar eller valkar att använda som underlag
vid bärande av bördor på huvudet, t. ex. mjölkstävor, bärkorgar och
knyten. Robert Andersson meddelar exempel på den gamla sjömansseden att
lägga ett lyckomynt under masten vid byggande eller reparation av fartyg.
Från Småland föreligga ännu ett par hembygdsböcker, nämligen Södra
Vätterbygden av Hjalmar Bjurulf och Stranda härads hembygdsförenings
Årsbok I. Den förstnämnda ger i korta drag en förträfflig skildring av
traktens geologiska utveckling, växt- och djurliv, bebyggelsehistoria.
Vidare de olika stadierna i Jönköpings historia: Klosterstaden, Kåkstaden,
Ruinstaden, Staden vid sekelskiftet och Industristaden. Boken avslutas
med en redogörelse för Jönköpings viktigaste industrianläggningar. Stilen
är redig och klar, kartor och illustrationer synnerligen vackra. I Stranda
härads hembygdsförenings Årsbok finner man bl. a. en uppsats av Manne
Hofrén om den gamla herrgården Fredriksberg i Döderhultsdalen. Godset
förskriver sig från 1600-talets slut och har nu efter många växlande öden
inköpts av Oskarshamns stad. Den nuvarande manbyggnaden, från
1790-talet, rymmer en svit av festligt dekorerade salar i gustaviansk stil. Ivar
Modéer skildrar Blå jungfrun i den litterära traditionen.
Blekinge hembygdsförbund har utsänt sin vackra Årsbok Blekingeboken
1927, 1—2. Tyngdpunkten ligger i del 2: Kristianopel som stad under
svenskt välde av A. Hallenberg. Sällan styr väl resenären sina steg till
Kristianopel, där det ligger i idyllisk bortglömdhet i en avskild vrå. Men
en gång har det haft sin storhetstid med egen fästning och stadsprivilegier.
Förf. ger en levande och intressant skildring av det lilla samhällets
uppkomst, dess kamp för tillvaron och tillbakagång. Del 1 innehåller en rad
trevliga uppsatser av skiftande innehåll. J. Feuk lämnar ett bidrag till
Hoby medeltidskyrkas historia. Alma Falk berättar om ett utdött
Blekingehantverk: krukomakaryrket. I Kristianopel har krukomakaryrket
sedan urminnes tider utövats generation efter generation. Här lever ännu
kvar en av dess sista representanter, den 80-årige Johannes Bergman, vars
välkända alster man minns från Svensk hemslöjds utställningar.
Konkurrensen med fabriksvaror gör emellertid, att yrket inte längre bär sig, och
i juli månad förliden sommar gick den sista bränningen av stapeln. — Att
Strindbergs odödliga bohèmefigur i Röda rummet, Olle Montanus, i
verkligheten hette Måns Jönsson och var hemma i Jämshög, är kanske inte
mången som vet, och inte heller att han var Arthur Hazelius behjälplig
med anskaffande av Blekingebyggnader till Skansen. Härom lämnas
besked i en uppsats av Sigfrid Svensson. Hugo Larsson behandlar frågan
om Blekinges politiska ställning i äldre tider och påpekar möjligheten av
ett samband mellan herulerna och folkvandringstidens Blekinge. Boken
är rikt illustrerad.
Meddelanden från Östergötlands fornminnes- och museiförening 1927/28
ge ett vederhäftigt och solitt intryck. Huvudparten av boken är ägnad åt
det kyrkliga. Erik Lundberg för oss omkring i Östergötlands romanska
landskyrkor och söker ordna dem i samhöriga grupper. Artikeln
utmynnar i några intressanta rader om storbondekultur och stadskultur i
Sverige under 11- och 1200-talen. I en med vackra färgfotografier illustrerad
uppsats redogör Sixten Dahlquist för mässkrudens uppkomst och
utveckling. — Enligt testamentarisk donation av fröken Emilie Piper har
Östergötlands fornminnes- och museiförening erhållit rätten att förvalta egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
