Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju närmare de kommo Jokkmokk, desto rörligare blev
det. Det var gråfågellass ifrån Pärlälvsdraget, köttlass
nedifrån Udtja, skinnlass från storhandlaren i Kåbdalis, och en
tattarskjuts foro de också förbi. Plötsligt ropade Amul med
full hals:
— Nu syns kyrkan! Och där glänste hon också fram hög
och vit mellan granarna, medan rökarna från husen
omkring stodo orörliga rätt upp i luften.
Tio minuter efteråt voro de framme i kyrkbyn. De hade
knappast kört in på platsgatan, förrän de fingo se lappfogden
och landsfiskalen promenera där tillsammans. Fogden kände
tydligen igen dem, ty när de foro förbi, hörde Inka hur
han ropade:
— Välkommen till Jokkmokk, Petter!
Men det var ingen som hann hälsa tillbaka, ty just då
veko de in på torget, och ackjorna nästan svängde runt av
farten. Det var bara ogjort, att Inka inte hade kört på ett
av karamellstånden.
De togo in hos Lasse Johanssons, där de alltid brukade
bo. Bara en halvtimme sedan de kommit dit, vem kom
och hälsade på dem om inte själva lappfogden!
— Får jag köpa vargskinnen av dig? frågade han, sedan
han sprakat en stund.
— Det blir väl alltid någon råd med den saken, svarade
Petter.
Fogden talade om, att lappsammanträdet skulle bli i
morgon klockan 10 på tingshuset. Den nya landshövdingen
skulle komma dit, och med honom var det ett par herrar
från Stockholm, som skulle spraka med lapparna om
renbeteslagen. Rasprofessorn från Uppsala skulle också komma,
efter vad fogden hade hört.
Det var högst intressanta saker, men Inka passade ändå
på att gå sin väg, så snart hon anständigtvis kunde. Saken
var den, att det hon hade att sköta om nog ändå var
viktigare än allt annat. Fast hon nästan inte trodde det själv,
skulle hon ta ut lysning just idag.
Det var ett bra stycke till Anders logi borta hos järnhandlarens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
