Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det mångtungade Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRN COLLINDER
det vid Torneälvens utlopp. De svenskar, som till äventyrs
bodde i de trakterna dåförtiden, voro sannolikt alltför få för
att härvidlag kunna göra vare sig till eller från. Det
nuvarande Norrbotten blev knappast på allvar införlivat med
Sveriges rike förrän tidigast i slutet av 1200-talet. Nog så
talande är Hälsingelagens stadgande om att allmogen i Umeå
och Bygdeå och »alla som bo norr därom» voro fria från
värnplikt till sjöss (ledung), därför att de skulle »värja land
sitt hemma».
I Tornedalen trädde Birkalaborna i beröring med lapparna,
och därigenom kom deras gamla näringsfång att bli inväxlat
på ett nytt spår: pälsjägarna blevo grossörer i pälsvaror och
sedermera ett slags merkantilt betonade länsherrar.
Ingen dödlig vet varifrån lapparna ha kommit till
Fenno-skandien eller när de kommo hit. Men i norska Finnmarken
har det bott lappar i minst tvåtusen år, och troligen i
Norrbotten också. Hur länge de fingo leva i fred och ro i sina
vrår bland bergen vet man inte heller. Men vi ha ju svart
på vitt på att de nordiska grannarna åtminstone redan på
800-talet brukade hemsöka lapparna för att med eller utan
lampor förse sig med svarträvsskinn och andra kostliga pälsverk.
För våra finska nykomlingar i Tornedalen bör den lapska
skinnmarknaden ha varit »gefundenes Fressen». Att gå fram
med eld och svärd mot nomaderna voro de säkerligen både
för svaga och för kloka till. I stället stadgade sig
sammanlevnaden till ett mellanting mellan husbondevälde och
handelsmonopol, drägligt för den ena parten och högeligen
vinstgivande för den andra. Att nedre Tornedalen lämpade sig
förträffligt för boskapsskötsel, måste redan på den tiden ha
varit lätt att inse, och den insikten gav upphov åt en fast
finsk bosättning, som tillväxte vad tiden led och spred sig
allt längre uppåt ådalen. När sedermera svenska kronan
tog Norrbotten i besittning, fann man längst i norr en rotfast
tingens ordning, som utan svårighet kunde lämpas och jämkas
till ömsesidig båtnad för överheten och dess nya undersåtar.
Birkalabornas senare öden i Norrbotten skola vi inte
inlåta oss närmare på här. Kanske en och annan av årsskrit-
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
