Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsvägsrapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog är dagen strålande lång,
men det kvällas ändå till slut
för en grön gammal väg genom sommarens land.
Se där glöder i aftonljuset
en rödstruken jättelada,
och gropig och enslig drar vägen
rakt in i soln,
där den bäddas i skyar av eld.
O, min ungdom, min fjärran vän,
är det du, som vandrar här fram!
Är den din denna trancel
Se, en trädas stenar och tistlar
stiga ut ur sitt intet
med hög och öververklig relief
men ändock vigda
med långa skuggor
åt tystnad och natt.
Vid andvingars sus
går solen ned i en vassrik sjö
och dess sista stråle är grön,
och sen blir skuggan så underligt klar
som vore hon syster med ljuset.
Men vägen kastar från kullens krön
sin slinga bland rosen och enar
ett urkrupet ormskinn lik,
som fast tomt tycks rinna i tuvan.
Men mörkret är här och i svackornas djup
slå knott och däven svalka emot
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
