Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsvägsrapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och träden de växa, men vägen krymper
med kalla kårar längs ryggen
vid ugglornas skrik i en milsdjup skog.
Dock även den längsta väg har ett slut
och i huttrande gryningstimmen
bär vägen ut på en äng —
en äng ur en dyster saga
med rullande dimmor och töckenmåne . . .
Ett pyrande grått, där allt suddas ut
och vägen ej längre är väg.
Men vad är detta tomma grå,
som kryper så tätt på mitt öga?
Det är sjukrummets vägg!
Jag är hemma hos ledan igen,
hos vännen smärtan igen
från min landsvägstur
genom sommarens gröna land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
