Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reselivet i Sverige och turistföreningen. Föredrag vid Svenska turistföreningens årsmöte den 25 februari 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTHUR LINDHAGEN
både naturlig och tilltalande, men jag dristar mig frånkänna
dem natursinne och smak. De hava nämligen icke förstått,
att både vildmarken och de arbetande människornas bygd
fordrar, att man nalkas dem i ödmjukhet och
anspråkslöshet och med ett mått av primitivitet, som någorlunda
överensstämmer med deras egen art. Vi svenskar hava den
oskattbara fördelen att äga ett land, där naturen ännu i vid
utsträckning står orörd av människohänder och där
bebyggelsen står i samklang med naturen och folkets liv. Låt oss
icke sälja denna förstfödslorätt för en grynvälling! Låt
ödemarken bevara sin prägel av ödemark och bygden sin prägel
av dem, som där bygga och bo.
Det skulle emellertid kunna tänkas att mot mitt
framtidsperspektiv restes den invändningen, att så långt komma vi
icke. Såsom allmänt talesätt innebär detta ett
underkännande av den ekonomiska synpunktens stora spännvidd. Dess
verkningar upphöra först när principen upphävt sig själv,
d. v. s. när någon ekonomisk fördel icke längre står att vinna.
Större bärkraft har invändningen därför, om man vill
gendriva mig med att Sverige aldrig har utsikter att bli ett
turistland för den stora internationella publiken. Klimatiska
svårigheter skulle kunna lägga hinder i vägen. Det har också
framhållits, att Sveriges natur icke är av det slag, som
bländar den stora massan av främlingar. Jag har själv hört
några utländska turister beklaga sig över enformigheten i
landskapet en vårdag på Mälaren när björkarna nyss slagit
ut. Men om dessa invändningar vore riktiga, är det då icke
rimligare att från början inrikta sig på en begränsning med
bortseende från den utpräglade ekonomiska synpunkten. Själv
har jag tidigare tillmätt dessa invändningar en viss betydelse.
Men jag är numera böjd att tro, att de ej hålla streck. När
det även för den mondäna publiken blir för trångt på andra
platser, kan det bliva fint att söka sig till ett land, som ännu
har ett skimmer av jungfrulighet över sig och där känd
organisationsförmåga och stil kunna skapa företräden, som
uppväga klimatiska och andra nackdelar. Det behövs för
övrigt ej så mycket för att göra stor skada. Den internatio-
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
