Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reselivet i Sverige och turistföreningen. Föredrag vid Svenska turistföreningens årsmöte den 25 februari 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R E S E L I V E T I SVERIGE OCH TURISTFORENI N G E N
nella publiken söker sig till de naturskönaste platserna, till
dem som för oss själva blivit kära såsom typiska för olika
drag i svensk natur. Redan nu saknas icke avskräckande
exempel på vad ekonomiska hänsyn kunnat åstadkomma
i fråga om banaliserande av en särpräglad och ömtålig natur.
För fjällens del finnes dock alltid ett hinder, som endast med
svårighet låter övervinna sig, det måste jag medgiva:
myggen, den härliga myggen!
Men det är icke bara naturen, som kan komma att
påverkas av en turisttrafik, baserad på ekonomisk vinst.
Varför skulle ej också menige man förstå att tillägna sig denna
synpunkt? Varför skulle icke han träda ned från den
förnäma ställning, som präglas av gästfrihet och hjälpsamhet,
och övergå till att bliva en drickspenningmottagande och vid
behov också fräck uppskörtare?
Vill man hit till landet leda främlingar — och såsom jag
förut sagt anser även jag detta önskvärt inom vissa
gränser — måste naturligen en viss upplysningsverksamhet
bedrivas. Jag undviker avsiktligt att kalla det reklam eller
propaganda. Men betonar man starkt den ekonomiska
synpunkten, ligger det i sakens natur, att upplysningen blir av
en annan art. Skillnaden karakteriseras kanske bäst just
genom beteckningarna upplysning och reklam. Från
auktoritativt håll har nyligen denna verksamhet liknats vid
industri med ett halvt beklagande över svårigheten att
rationalisera den. Med en sådan tankegång är man enligt min
mening inne på felaktig väg. Om det är något, som icke får
bedrivas såsom industri och än mindre såsom rationaliserad
industri är det väl den upplysningsverksamhet, varigenom
vi skola göra land och folk kända för främlingar. Här är
endast det allra bästa gott nog. Blott våra främsta pennor
och våra största konstnärer borde vara värdiga en sådan
uppgift. Låt oss slippa en reklam i det flabbiga kåseriets
form, vare sig man tar svenskar eller främlingar i sin tjänst.
Då kan frågas, huru den upplysningsverksamhet skall
bedrivas, som skulle vara riktad till den mera exklusiva,
utländska publik, vilken jag åsyftat. Tiden förbjuder mig att
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
