Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reselivet i Sverige och turistföreningen. Föredrag vid Svenska turistföreningens årsmöte den 25 februari 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESELIVET I SVERIGE OCH TURISTFÖRENINGEN
värdigare än mina landsmän? En dylik fråga har någon gång
besvarats så, att endast den är värdig att få känna
ödemarkens tjusning, som påtar sig bördan att tränga in där utan
andra hjälpmedel än dem man själv kan anskaffa. Men detta
skulle innebära att ödemarken vore reserverad endast för den
starke eller för den rike, vilket ju vore uppenbart obilligt.
Vad naturen störst har att bjuda bör få njutas även av dem,
som icke fylla detta mått.
Denna tanke torde ligga till grund för Svenska
turistföreningens verksamhet i fjällen. Färdeleder hava
åstadkommits efter vissa huvudstråk och där hava till de farandes
tjänst gjorts några mindre, enkla anläggningar. Härvid har
man försökt göra så ringa ingrepp på naturen som möjligt.
Man har icke lockat med lyx och nöjen. Därigenom vinnes
en garanti för att endast den verkligt naturintresserade gör
sig besvär, men det har beretts möjlighet för den mindre
bemedlade, den mindre starke och den mindre erfarne att
själv få se undret. Mellan dessa huvudleder finnas
alltjämt kvadratmil efter kvadratmil av ödemark, som icke ens
blivit oskärad av en kåta eller stuga, och där den
verklige sportsmannen, om han vill tränga dit in, får själv
bära sitt hus på ryggen. Svenska turistföreningen har
särskilt blivit klandrad för åtgärder inom nationalparkerna.
Tiden tillåter mig ej att ingå härpå, och det är ej heller
nödvändigt, då från turistföreningens sida en uttömmande
redogörelse lämnats i 1928 års årsskrift. Jag vill endast
understryka, att föreningen skulle illa fattat sin uppgift, om
den ej genom ordnande av en enkel trafik på den
sammanhängande sjökedjan i Luleälvsdalen öppnat möjlighet att för
rimlig kostnad nå det mest storslagna partiet av den
lappländska fjällvärlden.
Turistföreningen har också blivit klandrad därför att den
— som man förmenar — företrädesvis ägnat sitt intresse åt
fjällen. Detta klander torde få anses obefogat. Fjällen utgöra
höjdpunkten av den svenska naturen, och de äro tillika det
gemensamma vandringsområdet för hela nationen. Här i
ödemarken hava de färdande ej heller kunnat påräkna någon hjälp
18. Svenska turistföreningens årsskrift 1929
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
