Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släpande kjorteln och livstycket med vitt fräs. Fru Jeanna
tillhörde änkeståndet sen tjugu år tillbaka. Hon gick
försiktigt Drottninggatan framåt, sneddade Stortorget och tog in
på Kungsgatan. Här var trängseln bekymmersam och man
kunde ren på blanka förmiddagen se en och annan »dragen»
karl, dock väl endast i förnedringstillståndets allra lindrigaste
stadium. Emellertid var icke gumman försagdare än att hon
med små knuffar av en stadig paraply beredde sin väg bland
mindre hyfsat karlfolk. Även kunde det höras: Ge väg —
det är kamrerns mor. — Och sparbankskamrern var känd och
välkänd ej minst av de lantbor, som den 4 och 5 september
härskade på stadens gator. Än vidare tör väl brillorna på
näsan ha gett den gamla damen en viss skolaktig respekt,
befogad kan sägas eftersom hon i flera år förestått flickskolan
i Lund. Därifrån uppbar hon en liten pension, som
kvartalsvis utbetalades. Det gav hennes sonson anledning att
mången kvartalsmorgon störta in till den yrvakna gamla,
utropande: Kan farmor tro, sån olycka — posten från Skåne lär
ha blivit stulen i natt! — Påfundet genomskådades snabbt,
men en hastig rodnad antydde en lika hastig skrämsel och
lände alltså den älsklige gossen till fröjd. Likvisst var
vänskapen mellan farmor och sonson så solid, att icke ens dylika
skälmstycken förmådde skamfila den. Gummans månhet om
sin lilla pension var ju högst rimlig, men den verkliga
anledningen till hennes ängslan anförtrodde hon åtskilliga år
senare, suckande: Ack du, de där nere i Lund tycker nog att
jag lever rent på tok för länge! — Nåja, rätt gammal blev
hon — levde ett bra stycke in på sitt nittioandra år. Till
heder för herrar stadsfullmäktige i Lund må nämnas, att de
inte tappade tålamodet.
Alltså — nu hade fru Jeanna tagit sig tvärs över Torget
som var belamrat med allehanda stånd. Söker jag nu
erinra mig innehållet i dessa stånd, ser jag allenast
polkagrisar, snärtpiskor, lergökar, gipskattor samt allehanda leksaker,
mestadels av bleck. Emellertid vägrar jag tro, att min
fädernestad så lättsinnigt upplåtit sitt ökenstora torg uteslutande åt
dylikt kram. Helt visst var den breda merkantila kaka, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
