Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredde sig kring Engelbrekt, av gedignare deg och karameller
och lergökar blott att likna vid sviskon i degen. I hörnet
av Kungsgatan förvärrades trängseln. Här vidtog en annan
marknad — huvudsakligast trävaror: baljor, byttor, byråar,
bord, stolar, spinnrockar, små vävstolar, vidare även här
leksaker: kälkar, gunghästar, trädockor, käpphästar. Lergods
fanns där ock. Käpphästarna intresserade mig, spinnrockarna
farmor. Envar sin käpphäst. Folket här på gatan hade inga
stånd, på sin höjd bord — varorna ställdes på gatan
ömsevis om rännstenen, vilket vid starkt regn var tämligen
ofördelaktigt. På denna gata köpte tjänsteflickorna de byråar som
— jag tror på åttiotalet — alltmer utträngde de forna kistorna.
I hörnet av Torget och Kungsgatan låg Rep-Lasses gård.
Rep-Lasse må ej förväxlas med Fläsk-Lasse. Den senare var
— misstänker jag — rätt länge ett världens barn med smak
för en och annan av dess mindre tillrådliga njutningar. Härpå
gjorde Frälsningsarmén ett brått slut. Jag vet ej, vilket år
denna betydelsefulla institution sände sina pionjärer till
Örebro, där deras första samlingslokal låg i närheten av
Pumpkälltorget — men jag vill minnas att Fläsk-Lasse var bland
de första omvända, som vittnade från plattformen.
Frälsningsarmén, som sin höga plikt likmätigt främst vänder sig
till folk med ej alltför stor aktning i samhället, drog därav
till en början själv missaktning. Vem var väl denne
rödbrusige, i sitt eget späck tungt framvältrande Fläsk-Lasse,
att han skulle stå upp och vittna om de heliga tingen? Se
då pastor Larsson av Vasakyrkan (Waldenströmianer) med
sitt välvårdade mörka skägg, sitt av alla laster orörda anlete,
sin milt flöjtande stämma — han stämde till andakt. Dessa
tre Larssöner minns jag: Rep-Lasse, Fläsk-Lasse och söte,
rare Lasse. Söte, rare Lasse var jämte baptistpastor Ångman
stadens förnämsta »fripredikant». Och staden var mycket
frikyrklig. Rätt betänkt voro ju redan dess båda stora söner
Olaus och Laurentius även de »fripredikanter».
Rep-Lasses största betydelse var hans gård. Någon
repslagarebana, där han kunnat öva sitt vällovliga yrke, kan
jag ej minnas. Gården var illa bebyggd, men gårdsplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
