Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dygder och blott ett mig veterligt fel: hon brukade spotta
särdeles ymnigt på våra griffeltavlor för att sen med hartassen
utstryka skriften. Det var inte trevligt.
Denna förträffliga dam — kallad »hulda väsen» till
skillnad från revisor Stjernbergs fru som kallades »hulda stjärna»
— revisorn själv var uppkallad efter sin trogne hund och
hette rätt och slätt Pompe — denna förträffliga dam hörde
till min farmors vänner och det var således en lycka för mig
att Rep-Lasses gård fanns blockerad av bönder, så att jag
slapp gå dit upp. Vi fortsatte vår väg bland laggar och
krukor. Folket här torde mestadels stammat från länets
nordliga socknar. Även dalska hördes sjungas om än sparsamt.
Skyttar med vackra rävskinn på ryggarna och skogsfågel i
knippor hängande över axlarna syntes ofta på denna gata,
fast deras rätta tillhåll torde ha varit platserna kring slottet.
Sent omsider — man går inte fort när man tar en
välbetänkt funderare vid varje steg — nådde vi vårt mål:
Söderlindhska gården i hörnet av Kungs- och Nygatorna. Här
möttes vi redan genom rutan av ett det allra fryntligaste och
vänligaste gumansikte tillhörande farmors bästa väninna, fru
Jacobina Söderlindh. Hennes man, Eric Söderlindh, årsbarn
med seklet eller möjligen något år äldre, var genuin närking,
slättbo, inflyttad i unga år. Hans Örebrominnen voro gamla
och stundom kusliga. Han hade mött en vargflock vid
Södertull, han hade sett livdömda syndare följda av talrika och
fikna åskådare föras ut till galgbacken i Vintrosa. (Blodet
efter halshuggna ansågs bättra fallandesjuka, varför stundom
näsdukar doppades i den magiska saften.) Hans karriär hade
varit den ej ovanliga: bodgosse, bokhållare, köpman,
storköpman. Kommen till välstånd köpte han den stora Akenska
gården söder om Torget — i slutet av sjuttonhundratalet ägd av
den kände apotekaren och kemisten von Aken. Med denna
gård torde ha följt lantgården Akenslund, sedermera omdöpt
till Eriksberg. Akenska gården slöks av lågorna i stora
branden i början av femtiotalet. På åttio- och nittiotalen fanns där
ett litet utvärdshus med park, kallad Ekströmska trädgården.
Nu ligger där en skola och parken, som lessnats till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
