Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dådet. Rektor Phragmén såg hela skolans anseende sväva
i största fara. Även jag inblandades i den smutsiga affären,
likvisst blott som åklagarevittne. Jag vittnade falskt.
Upplandet var vidsträckt åtminstone beträffande
kreaturstillförseln. Man har berättat mig, att betydande hjordar
drivits till Örebro marknad ända från Eriksberg i Sörmland.
Transporten övervakades av överstekammarherre Bonde i
egen ridandes person — påstod min sagesman. Antagligen
var det tillförselns riklighet som lade grund till den
förädlingsindustri, skofabrikationen, som blivit en av stadens
huvudnäringar. På min tid var det blott garverier och
hantverkare, som togo hand om lädret. Vid Svartån mittemot
Blekholmen, numera Frimurarholmen, låg ett bland de större
garverierna, det Wallgrenska. I början av nittiotalet fick det
ge plats för sparbankshuset. På dess gård i den
bredvidliggande Köhlerska trädgården lekte jag som barn. Då fanns
där ännu en alldeles hemskt storväxt ras råttor. Det var
garveri-råttor. Absolut de största i stan. Vi betraktade dem
som en utdöende, av civilisationen kvävd stam med en viss
vördnad, den där ock tör ha bottnat i rädsla. Stundom gingo
de anfallsvis till väga. En ohyggligt stor krabat störtade en
gång fram ur en källarglugg, där den lömskt fattat posto,
och högg min far i foten. Så fräckt.
Vad fick nu bygden åter för alla sina sköna produkter?
Främst redskap — järnhandlarna stodo sig bra. Även
landsbygdens andliga behov tycks ha varit ej obetydliga, eftersom
tvenne stora och välsorterade boklådor kunde florera. Den
äldsta — Lindhska lådan — har vackra anor, härstammar
från ett av våra äldsta och finaste bokförlag, det Lindhska,
och räknar så att säga släkt med en annan
boktryckare-aristokrat, Norstedt & söner, en firma med Örebro-påbrå.
Likvisst tör väl litteraturen ha blivit liten bredvid
kolonialvaruhandeln. Här sörjde hus sådana som Gyllander,
Clevander m. fl. för en mycket vidsträckt landsbygds behov.
Därnäst kom väl i vikt textilen. En bland dess handhavare
och ej den minste var min morfar D. J. Elgérus. Son till
en färgare och rådman i Norrköping slog han sig ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
