Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstod farmor sin sak. Tante Bina var värmländska, säljarna
troligen från Dalarna eller Gästrikland. Man såg således här
flera landskaps sakkunnighet i linberedning samlad. Jag
hoppas åtminstone att de voro sakkunniga. Mig intresserade
det inte ett dyft. Men jag var glad åt farmor, när hon lät
rocken susa hela långa vinterkvällen. För min far var det
ett barndomsminne och det var nog egentligen för hans skull,
den lilla gumman spann. Ingenting är mer rogivande än att
låta sig halvsövas av spinnrocks-surr. Att spinna själv är
spännande och nöjsamt. Men man får stut efteråt. Eller löfte om.
Lämnande denna kvinnfolkkonselj i köket gick jag in till
gubben Söderlindh. Han var en liten man med vacker,
finskuren profil och klara, skarpblickande ögon. Han satt i
sitt soffhörn, tittade på mig och gav mig då och då en
förståndsfråga, vilken jag besvarade till hans fulla belåtenhet
— han hade nämligen bestämt sig för att vara belåten med
mig och han visste, vad han ville. Stadens plutokrati
utgjordes på den tiden huvudsakligast av spannmålshandlare
och kolonivarugrossister. Söderlindh var nestor bland de
förra; konkurrenter av betydenhet voro Hagendal och Flodin
— den senares affär övertogs längre fram av E. A. Nilsson,
känd som liberal politiker, statsråd och bankofullmäktig.
Örebro var en bytesort. Spannmålshandlare, garvare,
läderhandlare, mejerier togo hand om en mycket vid landsbygds
produkter. Kreatursmarknaden tör ha varit och är väl än
betydande. På min tid samlades kritter och patroner, bönder,
slaktare, exportörer på fälten söder om staden. Råmandet,
gnäggandet, frustandet, pratandet, kommersandet var i hög
grad tilltalande. Tattare och andra hästskojare infunno sig
ofta familj- eller klanvis och avnjötos i all sin romantiska
ruskighet. Slagsmål förekommo, ehuru rätt sparsamt, polis
förekom ännu mera sparsamt. En ovanligt fet överkonstapel
var, för så vitt jag minns, enda överheten. Vid ett tillfälle
väckte den tjocke karlen utomordentligt löje över hela fältet.
På hans rygg hängde nämligen en premieringslapp för en oxe
eller ett svin, vilket det nu var. En äldre kamrat till mig
antastades såsom skäligen misstänkt att ha begått det fula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
