Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldsmed, och morfar lyckades inte få honom på rätt köl.
En dag fann han honom mitt på Storgatan i sorgesamt
tillstånd. Nu går vännen genast hem, sa morfar. Men vännen
fann vägen hem oändligen lång och farlig i anseende till
gatans konstapel och den hemma väntande gumman. Morfar
erbjöd honom sitt skydd mot båda, tog honom under armen
och drog åstad. Polisen tör väl blott ha gjort honnör, ty
morfar var van att personligen inskrida, där han mötte
något olämpligt. Vad gumman sa, förmäler icke historien, men
ett replikskifte mellan skyddsling och beskyddare fick
vingar. Elgérus: Hur kan herrn, som är en reputerlig och
skicklig karl, gå och dricka sig full av det otäcka spill-ölet? —
Gesällen: Ack ja, goa fabrikörn, visst vore cognac bättre!
 |
| Tullstugan vid Olaigatan 1819. Teckning av Axel Borg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
