Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle »tekniske lektorn» haft del i sin skolas präktiga nya
hus. De goda borgarna begrepo icke alltid Kjellströms
arkitektur, men lektorn drev som oftast sin vilja igenom just
som en upplyst despot. Morfar Elgérus, under decennier
kyrkvärd, höll strängt på ordningen och hade därvid hjälp
av en annan god vän, kontraktsprosten Edlund. En gång
nödgades den beskedlige och ytterst korrekte landshövding
Svedelius lämna kyrkan något före gudstjänstens slut. Han
skulle med tåget nämligen. Men efter flög morfar och gav
honom på kyrkvallen sådan snubba, att det goda
förhållandet herrarna emellan allvarligt hotades. Kyrkkonserter, inte
minst av studenter, satte gubben stort värde på, men
applåder fick ej förekomma. Bifallet skulle visas genom
näsduksviftning. Varför det nu skulle vara mindre störande eller
vanvördigt, har gubbens dotterson svårt att fatta. Men det
är så — släktet blir enfaldigare led efter led. Vad som
tycktes våra fäder och förfäder självklart, väcker vår dumma
förundran. Eljes var ju gubben nog så vänsäll och inte minst
chevaleresk mot damerna, äldre som yngre. Min farmor och
han voro såtaste vänner och gåvo varann kusin. Jag minns
dem en gång dansa med mycken sirlighet pas de basque;
gubben var då åttiotvå år, gumman åttiosex. Morfar dog i
början av nittonhundratalet. När han skulle jordfästas i
Nikolaikyrkan, buro hans arbetare den tunga kistan ytterligare
ett varv runt kyrkan. Det var deras egen uppfinning.
Fabrikören måtte väl se om sin kära kyrka en sista gång.
Farmor ja — henne har jag glömt hos Söderlindhs. Vi
kunna antaga att linköpet är lyckligen avslutat och att de
båda förståndiga fruntimren nu rådslå om ränningen i någon
ny väv. Till farbror Söderlindh och mig har under tiden
sällat sig en man, vän i familjen och hyresgäst i huset —
en av stadens ytterst få verklige vitterlekare, Nerikes
Allehandas redaktör doktor Victor Emanuel Öhman, skald,
översättare och journalist. Som N. A:s redaktör hade han
efterträtt tvenne märkesmän, den berömde pedagogen,
Örebrorektorn O. J. Gummælius och hans son, politikern och
affärsmannen (bl. a. grundläggare av »Allmänna Lif») Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
