Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en av stadens mest kända fruntimmer, sedd och välsedd i
hundratals kök och på torget en institution. Nå, hennes
dag och timma kom, hon lämnade sitt torg för beständigt.
Då hände att på begravningsdagen, som just var en torgdag,
folk övergav sina stånd, sin handel och vandel för att följa
Hönsa-Klara. Torget låg någon stund tyst. Förhållandet
inberättades för min hustru och mig av Amanda Löthgren
— och vem skulle känna saken bättre än hon. Min hustru
förvånade sig att den lilla gumman visades sådan heder av
ett helt stort torg. Löthgren utbrast: Åh, det kan väl frun
tänka sig att de ville följa Hönsa-Klara! Hon som jämt var
så glad!
Vad ligger i orden? Kärlek och vördnad för glädjen, helt
visst. Närke har städse varit landet för starka religiösa
rörelser, men sällan eller aldrig torde de haft samma
glädjefientliga anstrykning som i så många andra landsändar. De
skogiga, rätt ödsliga bergens melankoli smälter samman med
den bördiga, trygga slättens ljusare lynne till — om jag så
må uttrycka mig — ett allvar, som älskar glädjen. Skatta
glädjen högt, ni som äga henne! Skatta glädjen högt, ni
som sakna! Ren det att glädje finnes är nog källa till glädje.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
