Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyllas för att vara ettriga och envisa. Ettrigheten tror jag
inte är så farlig. Visst kunde vi skolpojkar nå vackra
resultat genom att reta bönderna på torget eller gesäller eller
andra conpatrioter. Men det är väl inte annorleds
annorstäds. Någon större orolighet erinrar jag mig ej från dessa
decennier undantagandes det skräckinjagande
»rallareupproret» vid kanalbygget. Dess orsak minns jag ej men väl
att min mor låg sjuk då det larmande demonstrationståget
drog förbi vårt hem vid Drottninggatan. Si, då öppnade
förutbemälda Amanda Löthgren ett fönster åt gatan och
ropade full av förtrytelse: Skäms ni inte att föra väsen,
karlar! Doktor Larsson har sagt att frun måste sova! —
Detta naiva utrop (som lyckligtvis drunknade i sorlet) tyckes
mig ett bindestreck mellan en svinnande idyll och kärvare,
men ock storvulnare tider.
Envisheten få vi kanske lov att medgiva men i så fall
envishet även på gott. Staden räknar visserligen
anmärkningsvärt få släkter, vilka i flera generationer uppehållit
samma sociala nivå. Vunnen rikedom t. ex. har ofta
medfört emigration, väl huvudsakligast till Stockholm — ett
förhållande som knappast smickrar vare sig staden eller
emigranterna. Den envishet eller uthållighet i arbete och
ekonomiska strävanden, enskilda och offentliga, som i Örebro
visats, har emellertid ständigt försett staden med ett
betydande antal framstående män framför allt på det merkantila
området. En skarptungad främling nämnde någon gång detta
urgamla, vördnadsvärda Örebro en »uppkomlingarnas stad».
Låt gå, I gode bröder! Det ligger ej ringa heder i det namnet
och därtill gott framtidshopp.
Väl eftertänkt tror jag mig finna att Örebrokynnet,
Närkelynnet har en glad, ljus grundton. Det är inte Hindersmässans
ljusstrålande fönster, festerna, balerna som föra mig till den
tron, den jag väl ock har andra skäl att hysa — nej det
är sannerligen en begravning. I stan eller rättare utanför:
på Ladugårdsskogen bodde ett gammalt muntert kvinnfolk
som hette Hönsa-Klara. Som av namnet framgår var hennes
näring att uppföda och sälja höns och hon var säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
