Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska natursvärmeriet,
som i välvårdade,
förnämt avstängda
engelska parker och svalt
klassicistiska
interiörer framandades
känslosamma suckar med
Gessner och drömde
om filosofens frihet
och det okonstlade
naturlivets behag med
Rousseau. På
Rosendal residerar empiren,
fast dess pompöst
ceremoniella kyla tinat
upp och mjuknat
inför Dj urgårdsnatu rens
älskvärda
rokokoleende: Karl Johan var
ju inte heller någon
riktig Napoleon och
Rosendal inte något riktigt Malmaison. Men den anda, som
framför allt svävar över Djurgården, är dock det borgerliga
adertonhundratalets. Vid Djurgårdsbrunn står det gamla,
sedan decennier stängda brunnshuset som ett något
ruck-ligt monument över 40- och 50-talens eleganta sällskapsliv,
sådant det skymtar i Orvar Odds »Grevinnan Gruffiakin»,
med brunnsbaler och reunioner, damer i krinolin och herrar
i fadermördare och spännhalsduk, romantiska grevinnoi,
poetiska kungliga sekterer och liberala tidningsskrivare, den
skönlockige luftseglaren Tardini och signor Castelli d’Orina
med hans konstfärdiga hund Munito. Här dröjer också ett
svagt eko från det ytterst fredliga militärlivet på den gamla
goda tidens Ladugårdsgärde, rikt på kungliga lustläger,
bor-garmajorer, skarpskyttar och herrbeväringar, vilkas tolv
dagars vapenövningar huvudsakligen voro inriktade på
Djurgårdsbrunns sexor och punschbålar. Och var ha Karl XV:s
263
DJURGÅRDEN
C. G. Roseuberg foto.
Fiskartorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
