Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarna, Härjedalen och andra märkliga trakter av Wilhelm Peterson-Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från den stora öde vallen sänkte sig vägen hastigt ned
i en furubeväxt dalgång, fridfull, nästan vacker i sin orubbliga
enformighet. Vatten börjar brusa, snart står jag vid
Råndens strand, och väl över på andra sidan antecknar jag
med stolthet att jag befinner mig i Rhônedalen, fastän
traktens enkla skrivsätt kallar byn för Rånddalen. Det är en
mycket originell by, med en stuga här och en stuga där på
sandig jord mellan de föga yviga, men högväxta, ljusgröna,
ända från marken grenbeklädda tallarna.
När jag många år senare läste titeln »Landet som Gud
glömde» som beteckning på Härjedalen, såg jag genast
Rånddalens sällsamma by för mitt inre öga. Men när jag tänkte
på all den vänlighet och gästfrihet jag där njöt, både av
urinvånarna och av tillfälliga bekanta, lantmätare, som där hade
sitt sommarkvarter, så kunde jag inte låta bli att undra om
detta land verkligen var så bortglömt av den makt man
kallar Gud. I varje fall tycktes man ha förstått att i väsentlig
mån ersätta vad som blivit bortglömt — för så vitt inte med
detta menades skånska åkrar. De förekomma sparsamt i
Härjedalen, som till största delen får nöja sig med tallskog
och fjäll. I norra delen får det också som tröst en
storartad natur, framförallt Helagsfjället och trakten däromkring,
fastän jag fruktar att en allmän folkomröstning i Härjedalen
gärna skulle förflytta Helagsfjället ned till trakten av Lund
mot en ersättning av några skånska åkrar.
Från Rånddalen gick min väg på prosaisk körväg till
Hedeviken och sedan till Hede, där en överraskning väntade:
bland den dit destinerade posten befann sig ett rätt stort
paket, som vid öppnandet lade fint inbunda avskrifter av
Strindbergs just då nyskapade sagodramer »Svanehvit» och
»Kronbruden» i mina händer. Ett bifogat brev frågade mig
ytterst hänsynsfullt, om jag inte möjligen kunde finna nöje
i att sätta lämplig musik till dessa dikter. Då utkämpades
en kamp i mitt bröst. Hela min vandring hade ju till ändamål
att livligare för min fantasi framställa de trakter som
Olof Haraldsson, kallad Digre, genomvandrat före sin sista
strid och från vilka hans mest av svenskar bestående här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
