Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarna, Härjedalen och andra märkliga trakter av Wilhelm Peterson-Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade rekryterats — genom löfte om byte och rov och
oeftergivligt krav på religionsbyte. Jag gick havande med min
»Arnljot» och skulle nu helt plötsligt kasta mig in i andra
idé- och stämningsvärldar. Jag använde de båda manuskripten
som fängslande läsning på färden Hede—Vemdalen—Klövsjö—Åsarna—Svensta—Östersund,
men hur jag läste och
läste, stod Arnljot orubbligt kvar i mitt sinne, och när jag en
solhet julidag, den 29 (Sankt Olofs dag), satt på gräsvallen vid
Stiklastads halvt i jorden nedsjunkna kyrka och grubblade
över problemet kom klarheten: jag sände ett tacksamt brevkort
till diktaren och lät honom förstå att den jämtske hjälten
inte lät driva ut sig varken av den ljuva Svanehvit eller
av den kraftfulla dalkullan. Han måste först skapas och
jag vågade inte hoppas att de båda kvinnogestalterna ville
vänta tills det var gjort. Men ville de vänta, så fanns det
hopp och skaparlust.
När jag på hösten kom tillbaka från min Dala-, Härjedals-,
Jämtlands- och Norgesfärd fick jag besked: de ville
inte vänta. Kanske borde jag ha undvikit denna konflikt.
»Arnljot» söker man nu att döda och »Kronbruden» söker
man ge liv — genom konstgjord andning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
