Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen / 151 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Stockholm till foten av Helags. En sommarpromenad av Arne Tallberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teckning av Ossian Elgström. »Det var hemskt, vad du har lagt på hullet ...»


»Jag går till Helags», sade jag, och så blev det.

När jag kommit underfund med vad jag absolut måste ha
med mig och strukit ungefär hälften av detta, lyckades jag
reducera ryggsäckens vikt till — 20 kg. När detta var
lyckligen avklarat, bestämde jag resplanen i detalj och dag för
start. Min tanke var att låta färden först gå söder om
Mälaren för att få litet mera omväxling och mitt närmaste mål
var sålunda Södertälje, Mariefred och Strängnäs i nu nämnd
ordning. Dagen för starten närmade sig, jag hade tagit
farväl av släkt och vänner och fått goda råd i långa banor.
Dagen kom — men jag kom inte i väg. Någonting sådant
där »oförutsett» kom emellan! En ny dag fastställdes, jag
sade adjö igen, fick ytterligare några goda råd, som blivit
bortglömda i hastigheten förra gången och — så hände något
sådant där oförutsett igen. Jag var fortfarande kvar i
Stockholm. När jag tredje gången talade om att jag skulle gå till
Helags, log släkt- och
vänkretsen hjärtligt
och länge. Då blev
jag ledsen, tog
ryggsäcken, gick ned till
Centralen och tog
tåget till Strängnäs,
innan någonting
sådant där oförutsett
hade möjlighet att hinna hända. Det
bar mig visserligen emot att redan vid
starten svika färdens bärande idé: att
traska till fots, men det var ju tydligen
nödvändigt att företaga en rask
spelöppning för att få någon fart på det hela.

Förresten tröstade jag mig med att
jag kunde göra som vid filminspelning,
taga scenerna i den ordning, som
lämpade sig bäst, och följaktligen »spela
in» starten sist genom en avslutande
promenad Stockholm—Strängnäs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>