Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Stockholm till foten av Helags. En sommarpromenad av Arne Tallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag steg alltså av tåget i Strängnäs, axlade min ryggsäck
och gav mig ut på jakt efter logi. Stadens invånare tittade
förvånade på min inte alltför högeleganta uppenbarelse och
jag undrade blygt för mig själv, om de togo mig för den trötte
vandringsmannen eller om det var mycket i ögonenfallande,
att jag nyss klivit av Stockholmståget.
Det dröjde inte länge, förrän jag fann logiet och
insomnade i förvissning om att nästa dag skulle det stora
äventyret börja på fullt allvar.
Nästa dag råkade vara midsommarafton, varför premiären
uppsköts till en annan dag. Jag ångrar mig inte, ty tack
vare detta fick jag tillfälle att tillbringa en del av aftonen
hos fjällmannen Victor von Feilitzen, som, själv en välvilligt
mysande fjällgud, i egenskap av charmant värd tronade
bland lapska gudomligheter, trolltrummor och andra
souvenirer i tusental.
Midsommar — helgdag — vilodag — måste respekteras!
Men nästa dag, då — startade jag vid pass klockan 10
om aftonen, flera, flera kilometer eskorterad av tvenne av
stadens sköna döttrar. Avskedet blev svårt, men det var ju
nödvändigt — och så vandrade jag vidare. Det låg nog
allvar över mina drag. Jag kände, att jag hade lämnat det
alldagliga bakom mig, framför mig låg det stora okända, på
vars andra strand Helagsglaciären glimmade som en ledfyr.
Jag gick väl en mil, kanske en och en halv, innan
jordens dragningskraft blev så stor, att jag beslöt mig för att
slå läger för natten. En liten platå några meter till höger
om vägen fann nåd för mina ögon och det dröjde inte många
minuter, förrän jag insvept i filten och med ryggsäcken till
huvudkudde sov som ett snällt barn.
Att det var så kallt att ligga ute mitt i sommaren, hade
jag ingen aning om, men att det var svalt, när jag vaknade,
behövdes ingen termometer att konstatera. Det knakade
nästan i lederna och min haka erinrade påtagligt om en frusen
foxterrier, d. v. s. den darrade i ett.
Mina gamla, halvförgätna scouthågkomster började vakna
till liv, och det dröjde inte länge, förrän jag hade plockat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
