Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Listerlandet. Bygd och blommor av Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är täckt med rester av den äldre kyrkans tegeltak —
månghundraårigt ålderdomligt tegel. Det är nästan som en hel
predikan, detta gamla bräckliga tegel som ännu tjänar. Och det
försonar åtskilligt av nyare tiders brist på pietet.
Men Lister är inte bara slättbygd. Det har ett annat
ansikte också, och det ansiktet vetter mot havet, mot Östersjön.
Bakom höjderna i söder och öster sticker landet ut udde efter
udde, fulla av kullersten, lövsnår och betande får. Mellan
uddarna öppna sig vida, grunda bukter med finsandiga
stränder. Här och där ett fiskeläge. Torso, Hällevik, Nogersund,
Hörvik. Vart och ett av dem ett gytter av gårdar och stugor,
täppor och potatisland, nättorkningsställ och tusen andra ting.
Stugornas gavelfält lysa i klara färger. På baksidan sticker
bakugnen ut, gråstensmurad, monumental. Och sådant bröd
det kan bakas i de ugnarna Jättelika, runda surlimpor,
trekilos, välvda som ättehögar. Sextio öre kostade de i Hörvik i
somras. Det var andra don än stockholmska kilobröd. Jag
skulle för resten vilja se en av de limporna på bordet framför
en västerbottning. Han skulle titta och runka på huvudet. Inte
äter folk sånt ? Nej, inte i Västerbotten. Där kornet knappt
mognar mer än vartannat år, där duger bara finaste vita
vete. Men i de sydsvenska vetebodarna äter man råg och blir
rödblommig och trind och »skammat grann», för att tala med
min västerbottning.
Det är trivsamma idyller, dessa fiskelägen. Man trives
under de läande halmtaken, i de låga rummen med deras
synliga bjälkar i taken. Och man trives med de godlynta
människorna. Folk börjar också söka sig hit. Hällevik är redan en
liten badort med badhotell och med brokiga strandpyjamas
bland tallarna på flygsanden. Tyvärr får man där gå en bra
bit åt Tyskland till, innan vattnet räcker till knäna. Hörvik
är inte badort än. Det drömmer bara om att bli. Dess
badstrand är mindre, kanske inte så bra — i land. Men bottnen
är fin och fast, vattnet genomskinligt klart— av Östersjöns
finaste — och djupet just precis lagom. Med sina surlimpor,
sin rökta ål och sina friska bad är Hörvik sannerligen en
liten pärla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
