Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regnards resa i Lappland. Ett 250-årsminne av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, Boig Mesen foto
Mmnestaulan vilken utgoi en kopia av den inskritl i sten, som Regnard uppsatte
vid Torne träsk
mål, besöker man gruvan, vid vars åsyn Regnard blir lyrisk
och moraliserande »Vi beundrade arbetena och de öppnade
avgrunderna, vilka sträckte sig ned mot jordens medelpunkt,
och där man från helvetets närhet upphämtade fåfängans
och överflödets förnödenheter». Dock synes gruvdriften vid
tiden för Regnards besök ha varit på stark återgång.
Gruvhålen voro fyllda av vatten, där stora isstycken simmade.
Hela arbetsstyrkan uppgick till 10 å 12 man.
Den omtalade fransmannen var emellertid inte den enda
person i Svappavaara, med vilken Regnard kunde samtala.
Den 15 augusti, då det snöade och rådde stark köld,
anländer lapprästen (från Jukkasjärvi9), och med honom har
Regnard ett långt samtal på latin, sedan prästen avlevererat två
predikningar, en på lapska och en på finska. För första
gången ser han nu även lappar. Den beskrivning Regnard här
passar på att ge av »detta lilla djur, som näst aporna synes
stå människan närmast» är inte precis smickrande. Renarna
äro också med och presenteras vederbörligen.
Fortfarande båtledes går färden vidare norrut mot
»Tornotresch». Några människoboningar finner man nu inte längre;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
