Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Kåbtåjaureleden, en sidotur från Sitasjaure av Gösta Fredman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det för grunt för kölbåt, som har så lätt att fastna i den sega,
glimmerrika lerbottnen. Väl uppkomna på själva Maddakajaure få vi
ta till årorna, ta igen oss efter genomgångna vedermödor och i
stället se på landskapet. Stränderna äro alldeles kala och oftast
mycket brant uppstigande med storblockig rasmark på nordöstra
sidan, där sparsam vegetation finnes. Utefter norra stranden löpa
från de platåartade snölägena på fjällets topp flera mycket vackra,
tvärbrant stupande »brudslöj»-bäckar, som alstra växtlighet intill
sjön. Och i bakgrunden lyser det storslagna Kåbtåjaurefallet. Har
man tur att få »blankväder» (stilla på vattnet och klart på himlen)
vid denna rodd över Maddakajaure, har man ingen brådska att komma
fram till målet för första dagens tur, norra ändan av sjön, där
lämplig båtplats finnes å södra stranden. Här slås nu läger på en
risbevuxen avsats, som befinnes vara en ö i nedre delen av fallet
och söder om huvudfåran. Kåbtåjaurefallet är en sevärdhet av
högsta rang. Översta delen av detsamma bildas av ett tvärbrant
klippstup, utför vilket Kåbtåjaures vatten kastar sig i ett ståtligt
sjöfall, sedan följa mindre fall och forsar i flera strömmar;
fallhöjden är allt som allt 50 meter.
Nu är det alltså slut med möjligheterna att föra båten med sig
längre, och nästa dags tur blir marsch efter södra stranden av
Kåbtåjaure. Topografien visar här ett typiskt deltalandskap med
väldiga djupterrasser, beväxta med fjällhedens färgrika örter. Djupa
bäckfåror genomskära landskapet, som närmast omkring
Kåbtåjaures vatten består av vidsträckta sänka betesmyrar.
Efter södra stranden löper en oftast utmärkt marschväg, bildad
av den lättvittrade glimmerskiffern å norra delen av Markotjåkko,
som ståtar med sina tre hyllglaciärer.
Norra stranden är ej så brant uppstigande. Här samt i
synnerhet mot nordvästra ändan av sjön ligga en mängd stora
snödrivor som gå ända ned i vattnet.
I norr och nordväst har sjön sina tillopp, delvis från väldiga
glaciärer i de norska fjällen, vilkas kammar och ryggar uppe i
nordväst bilda ett virrvarr av sällsamt utseende. Till detta verkliga
högfjällspanorama, betagande i särskild grad genom sin oerhörda
ödslighet, sluta sig längst i väster de skarpa konturerna av den
norska Atlanterkustens fjälltinnar.
Allteftersom vi närma oss sjöns västra ända, framträder söderut
Skuoketjåkko med sina brant uppstigande sidor och en platåglaciär
på toppen. Markotjåkkos nordvästra ände rundas och utsikten är
fri över den vidsträckta dalsänkan mot sydväst, genom vilken
vattendelaren mellan Kåbtåjaures vattensystem i norr och
Skuokejaures i söder löper såsom en tydlig tvärrygg (morängrus). Nu göra
vi halt efter den givande dagsmarschen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
