Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där Norrland och Mellansverige mötas av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
mässtid tor att stanna till Mickelsmäss. Flyttningen ditut till
öarna var en vändpunkt i sommarens liv. När man hunnit slå
undan på älvängarna, var tiden inne för denna flyttning;
kreaturen transporterades i pråmar över fjärdarna. På Bramsön
hade ännu för 30—40 år sedan fem Hedesundabönder sina
fäbodar. Härute levde fem fäbodflickor ett friskt, arbetsamt och
muntert liv. Här ystades och kärnades, och en gång i veckan,
om lördagarna, kom det bud från byn för att hämta
produkterna och lämna i utbyte vad som behövdes i matväg. På
lördagsaftonen rodde pojkarna ut till sina flickor — ja, det var
roligt på den tiden, säger en av de forna fäbodtöserna, nu mor
i huset i en av Hedesunda stora bondgårdar — och det hände
allt ibland att flickorna på söndagsmorgonen hade god hjälp med
rodden till brukskyrkan i Söderfors.
Numera stå många sommarfäbodar uppe i skogen tomma, och
alla höstfäbodarna därute på öarna äro sedan ett par årtionden
övergivna. De sista färderna ditut höra till barndomsminnena
för den generation, som nu går in i medelåldern. Under
1700-talets förra hälft fanns det fäbodar ända ned till Mälaren och
åtminstone för ett tiotal år sedan på några ställen i norra
Uppland och Västmanland. Inom en nära framtid torde
fäbodväsendets sydgräns i dessa trakter ungefärligen sammanfalla
med Norrlandsgränsen.
Det land som ligger inom Dalälvens räckvidd har formats
av den mäktiga floden. Man skall se det vid högvatten om
våren och vid lågvatten under sensommaren för att rätt förstå
vad älven betyder. I slutet av april eller början av maj mörknar
isen och bryter upp på de vida fjärdarna. Vårflödet stiger dag
efter dag in över sänka älvängar, välsignande gräsväxten.
Överallt på dessa ängar resa sig »stackstolarna», upphöjda
plattformar för höet, som skördas mot ettersommaren för att köras hem
vintertid, när tjäle, is och snö gjort sankmarken trafikabel.
En morgon i lossningstiden följde jag en fiskare från Östveda
by på en tur till Bramsön och fjärdarna i norr. Gäddleken hade
just kommit i gång, och hans ärende var att se till ryssjorna
därute. Det var disigt och lugnt över vattnet, där isen ännu
låg blygrå inne i vikarna. Vid fastlandets stränder lyste
gulröda massor av timmer, som väntade på flottningen. Vi
färdades timme efter timme genom ett allvarligt sjölandskap med
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
