Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft i skogen, som tycks ha följt med Dalälven nt, och det ligger
holmar och öar utanför stranden, där ett segel kan lysa i ett galt
mot det blå och där tiskarens ekstock kan ligga och gona sig i
spegelbilden av en lummig strand. Där finnas präktiga gamla
timrade gårdar och små torp och fiskarstugor på öarna, båthus
och bryggor i vikarna. — Men tittar man närmare efter, skall
man finna, att alltsammans är på väg att förvissna. Det är
förgiftat — med sulfatlut, kolrök och spilld olja. Framtiden står
svart och hotande över detta sjölandskap — den framtid, då
själva begreppet naturlandskap hör till historien. Karskär,
Bomhus, — det är höga, bolmande skorstenar, jättesilhuetter, under
vilka skogen och de små röda stugorna svinna in och svartna bort.
Detta är inte vemodig lyrik, utan nakna fakta. Så vitt jag
kan se, har snart ingen människa anledning att bo vid denna
kust. De, som levat på fiske minst lika mycket som på
jordbruk — eller mer — ha intet annat som binder dem vid deras
gamla boplatser än vanan. Ty det rika inomskärsfiske, som bara
för några årtionden sedan bedrevs här — mellan Dalälvens och
Gavleåns utlopp var vattnet ovanligt fiskrikt — är fördärvat, och
den åt alla håll utvidgade industribebyggelsen med sina
stads-mässiga levnadsvanor och betingelser är inte heller något
lämpligt grannskap för en fiskarbefolkning av gamla slaget. Nu är
det högeligen intressant att se, hur utvecklingen försiggår just på
ett sådant område. Det gamla fiskeläget Sikvik, t. ex., har
kommit alldeles vägg i vägg med Karskärsverken, har
bussförbindelse med Gävle och är sommartiden fullt av sommargäster och
stadsfolk på utflykt. De äldsta bibehållna gårdarna och
sjöbyggnaderna se redan smått generade ut, fast de gjort sig så fina de
kunnat med staket, glasverandor och trädgårdsmöbler. De äro
på avskrivning. Däremot finns det några stycken nya,
rödmålade villor i saklig och nykter brädgårdsstil, ordentliga och väl
underhållna, men utan varken gammal eller ny kultur. Till dem
höra sjöbodar och båthus av helt andra dimensioner än de gamla,
stora som snickeriverkstäder och fulla av maskinell utrustning.
Här ligga pampiga, överbyggda motorbåtar, riktiga fartyg, som
skulle kunna ta tre eller fyra av de gamla skötbåtarna på däck.
Det är de fiskare, som följt med sin tid, som äga sådana don,
och de måste ha dem för att kunna gå ut till havs och fiska
strömming — ibland halvvägs över till Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
