Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitgrund, däremot, som länge varit Lövgrunds största
konkurrent, är numera aldrig något livligt ställe. Här är kalt och naket
— ön är ung och låg och bär, som Eggegrund, nästan bara gräs
och örter. Bland dem hittar man kring ett litet kärr massor av
grunder och stenrader efter sjöbodar och bryggor, längre upp ligga
rösen efter igenrasade skorstenar. Det är bara en enda stuga
med sin bod och sitt getstall som står kvar. Dess ägare, gamle
Zettergren och hans syster, ha dock låst igen och flyttat till Bönan
för några år sedan. De leva i sina minnen och kunna berätta om
härliga, arbetsfyllda och sällskapliga somrar på sitt kära
Vitgrund, men också om huru den nya tiden med sin minskade
efterfrågan på saltströmming och sina höjda anspråk på kontanta
förtjänster drev den ena familjen efter den andra i land — några
för att bosätta sig i Bönan och Utvalnäs, de flesta för att övergå
till andra, mera tidsmässiga yrken än det gamla fiskarlivet. Nu
ligger Zettergrens stuga som ett fint, men lite vemodigt
monument mitt i all ödsligheten. Det är bara fågel, som håller till på
Vitgrund i våra dagar.
Kusten närmast norr om Gävlebukten är en ödemark. Mellan
Utvalnäs udde och Edskön utbreder sig Harkskärsfjärden full av
grund och stenar långt ut i sjön, och stranden är knappt
bebodd. Det är ett skogsbälte på en halv mil och mer mellan
havet och bygden — i detta fall den breda, präktiga bondbygden
kring Hille- och Mårdängssjöarna, gammal fin kulturbygd med
ståtliga fornlämningar och pampiga byar. På Hilleböndernas
kust bediivs inte mycket fiskeri. De ha haft nog av sina egna,
ännu för kort tid sedan verkligt fiskrika insjöar, där inte bara
gårdsägarna dragit not till husbehov, utan t. o. m. några
yrkesfiskare haft fullt upp att göra. Det är först, när man kommer
norr om de stora sjöarna, till Björke by, som spåren leda ut
till kusten. Där, ytterst nordost i byn, ligga några lägenheter,
som av gammalt tillhört strömmingsfiskare. Och bönderna i byn
ha haft not — ha förresten en kvar ännu — nere vid Utnåra
fäbodar, en halvmil österut från byn innerst inne i
Harkskärsfjärden. Notbod, sjöbodar och fäbodar ytterst i havsbandet —
det smakar Norrland riktigt. Och ett besök vid Utnåra lönar
sig, även om det förhåller sig sä att av tre präktiga timrade
fähus två stå och förfalla, men det tredje blivit nyinrett — till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
