Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garage! — även om de små fäbodstugorna försetts med
trädgårdstäppor och staket och andra modärna bekvämligheter, som
mera tillhöra sommarnöjes- än fäbodkulturen. Fiskeriet är inte
heller i sitt flor — endast en strömmingsfiskare bor här nere
och böndernas not ser mer än lovligt trasig ut, där den ligger
slängd i notboden. Kanske ha de en bättre på annat håll.
Vackert, ljuvligt vackert är det dock härinne i den skyddade, mörka
viken, med fäbodvallen på en betad, sammetsmjuk backe och
de gamla timrade sjöbodarna vid stranden. Man måste ge sitt
erkännande åt de sommargäster, som övertagit fäbodfolkets roll;
de ha valt med god smak och få säkert full lön för det besvär,
som det avskilda läget och den till bilväg lätt retuscherade
fäbodstigen måste vålla dem. Här är skyddat och lugnt som långt
inne i skogslandet, och dock hörs det, när nordosten drar ett
stråkdrag över skogstopparna, att havet ligger strax utanför
udden. En egendomlig, amfibisk boplats, på något sätt
förhistorisk till sitt väsen!
Edskön är nästa station på forskningsresan. Det är en ganska
stor ö med en by på landsidan och ett fiskeläge utåt havet —
och däremellan skog och, för ovanlighetens skull, riktiga
bergknallar. Edskön är lin, varifrån den än ses. Går man
söderifrån upp i sundet mellan ön och fastlandet, får man mitt i en
trasslig arkipelag av småsten och lövklädda kobbar sikte på Sankt
Olovs sten, ett väldigt flyttblock, som på okänt sätt kommit att
stå i förbindelse med det kring alla Nordens kuster dyrkade
vikingahelgonet. Kanske har han bara tagit sig in här utan lots
— ett under lika stort som det, då han tog sig ut ur Mälaren
tvärs igenom fasta landet! Strax ovanför ligger den gamla, enkelt
och bra byggda landsvägsbron, som binder ihop Edskön med
moderlandet, och intill den ha vi byn med riktiga sjöbyggnader
av den gamla sorten och en gammal båt — ett riktigt fynd, —
smäcker och skarp, en snipa som en viking skulle ha blivit glad
åt. Det är inte ofta som traditionen lever på ett så friskt sätt
som i de äldsta sniporna här omkring Gävlebukten. De äro av
samma släkt ända nedifrån Singö och upp till
Hälsinglandsgränsen. Det är svårt att med ord ange det karaktäristiska för
dem, ty det ligger mest i linjerna, kort köl, sluttande, buktiga
stävar, som upptill nästan kröka sig inåt, kraftigt virke i bord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
