Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarliv i Mälaren av Hans G. Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakkunnigt och utan märkbar avundsjuka min kanot och
utrustning.
— Det är fina grejer. Det syns ni är en riktig turist, sade
han uppskattande.
Nu fick jag se hans utrustning. Den bestod av två spruckna
resväskor av pressad papp, de omtalade pannorna och de båda
»bussiga» överrockarna, den ena en trasig regnrock, den andra
en mycket avdankad ulster. Ett par trasiga strumpor hängde
på tork på en gren.
— Vad har ni för proviant? frågade jag.
— Den är slut till största delen, men jag har salt kvar och
litet fisk där ute på klippan.
Fisken utgjordes av tre mörtar. Jag ökade på munförrådet
med en burk köttbullar, och så skildes jag från denne Mälarens
Huck Finn och fortsatte min färd. Minst tio gånger hade jag
tänkt ge honom en femma ur min magra reskassa, och minst
tio gånger tänkte jag vända om och skänka honom både pengar
och proviant till ersättning för det nöje han berett mig. Men
varje gång ångrade jag mig. En gärning, ond eller god, är som
en sten släppt i vattnet, och man vet aldrig hur långt ringarna
nå. Jag var rädd att de skulle följa mig på hela färden, att
Huck skulle uppenbara sig vid varje nattläger och jag sålunda
bli tvungen att härbärgera honom. Fött honom kunde jag väl
ha gjort några veckor efter hans små pretentioner, men att ha
honom i tältet skulle nog haft sina sidor.
Jag kastade en blick tillbaka på honom där han stod med
sitt metspö. Det var bara en tunn tråd mellan honom och
svälten, men vad bekymrade det honom! Han var ju fri. Jag
betraktade mina »fina turistgrejer» med avsmak, då jag tänkte
på att de representerade ett nät av förfinade vanor som alltid
skulle stänga vägen till den verkliga friheten. Lycklige Huck
Finn i din mälarvildmark, frigjord från artificiella behov så långt
en människa kan vara det!
Jag tog kurs innanför en rad av öar och kom mitt i en av
naturens egna zoologiska trädgårdar. Det vimlade av simfåglar
i vassen och ute på klarvattnet seglade två stolta svanor, som på
mycket lättbegripligt fågelspråk utöste sitt förakt över kanoten.
Plötsligt hörde jag ett prassel på stranden och där stod en
grävling och bökade under trädrötterna. Han såg inte mig fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
