Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom Kebnekaise av Gösta Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
serat hade trots sina dimensioner helt enkelt saknats på kartan.
Det betydde att vi gjort en omväg på ett par timmar. Vi fingo
gå tillbaka utefter sydsidan av sjön i östlig riktning och kommo
till sist ut på rätt väg igen, ned på sluttningen av den branta
ravin som leder ut i Vistasdalen.
Med en gång hade vi lämnat dimbältet ovanför oss och det
slutade att regna. Vi vandrade fram på en härlig mjuk
gräsmatta. Långt nedifrån djupet hördes bruset från den osynliga
älven. Morgonen var frusen och grå. En stor fågel lyfte några
meter framför oss. En kungsörn! Det sjöng till inom mig.
Vi ökade takten. I uppskruvad fart gick det runt den sjö,
vi verkligen skulle runda. En fjällpipare sprang i väg med sitt
entoniga, morgonkrya läte. Över härliga gröna ängar bar det.
Vilka lägerplatser! Att vakna här en solig morgon med
Lapplands vackraste fjäll framför sig och Vistasdalen under sig! Vi
sågo denna nu, 400 m ned i djupet slingrade sig Vistasjokk fram
genom den frodiga grönskan, men dimman dolde Kebnekaise.
Nedstigningen blev uppiggande. Vi åkte kana utför de
såphala sluttningarna. Klängde oss fast i tuvor och klipputsprång
och i björkarna, som så småningom uppenbarade sig, och kommo
ned med livet i behåll. Vandrade genom videt, som gång på gång
gav oss de mest uppfriskande duschar, och anlände slutligen vid
1/2 5-tiden på morgonen efter 15 timmars marsch till kåtan,
vilken befanns vara i yppersta skick. Två bäckar, en på vardera
sidan om eldstaden, porlade djupt och glatt oss till mötes. Och
vad som var ännu härligare: Tält och sovsäck och
reservpersedlar genomsura. Vi kokade litet kaffe, och sedan hade vi
ingenting annat att göra än att lägga oss, som vi gingo och
stodo, min kamrat i den ena och jag i den andra bäcken. Och
sömnen blev god.
Den underbara dalgång, som heter Vistasvagge, torde vara
alltför välkänd för att behöva presenteras, och för den del av
människosläktet, som inte hittat dit, skulle det vara lönlöst att söka
beskriva dess ljuvligheter. Det får räcka med några antydningar.
Vegetationen är sydländskt yppig (se plansch 24 i årsskriften
1927). På båda sidor begränsas dalen av mäktiga
glaciärkantade högfjäll, som resa sig 1 500 m över dalbottnen.
Räitatjåkko, Selmatjåkko och Mårmatjåkko äro namn som stå sig.
Vi fingo inte se mycket av detta den följande dagen, när vi vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
