Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskebrev från fjällvattnen till fjolårskamraten av Ossian Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiskebrev från fj äll vattnen
dorna. På Teal-tlugan fick jag först en skaplig harr, därpå en
dito på översta hängflugan. Så en liten harr som släpptes.
Småharren hade just nu — vid femtiden — en kortare »rise» nära
stranden. Så högg en öring på övre hängflugan och lät efter
en del mindre volter rätt snällt draga sig in mot stranden. Jag
tänkte just att den där öringen var bra spak emot narrarna, som
fört ett väldigt liv — rusat, knyckt och knyckt på reven i ett —
då den åter gick ut och sedan visade sig vara mycket — och
nöjsamt — besvärlig att trötta. Det tog väl tio minuter, innan
jag hade den i håven. Men så var jag också särskilt försiktig
dels med tanke på de öringar, som förut sluppit loss, dels
emedan jag såg den lilla flugan sitta dåligt och ytligt fäst nära
mungipan.
Den öringen vägde 1,1 kg och var min vackraste flugfisk. En
av harrarna var dock större och vägde 1,2 kg.
Högst belåten med resultatet återvände jag frampå
eftermiddagen till stugan, där fisken sorgfälligt undersöktes.
På kvällen gick jag åter ned till strömmen för att se, om fisken
skulle vara i tagen. Men det var den inte. Jag fick ett enda
hugg på spinn och en enda fisk, en vacker öring på 1,7 5 kg.
Även denna undersöktes närmare, innan jag kojade in under
fårskinnsfällen i samma hörn, där vi i fjol fått sova ut på samma
sköna bädd av starrhö, täckt med en renhud. Hur skönt tyckte
vi inte då att det var efter de något kalla nätterna i kåtan!
På hemvägen såg jag fyra morkullor sträcka. Tre drogo rakt
över mitt huvud. En vinglade i ett blixtsnabbt kast alldeles
förbi ansiktet på mig och slog till på stigen 30 meter bort. Där
stodo vi sedan i dryga tio minuter orörliga och sågo på
varandra, tills hon lyfte och flög bort.
Alltså verkligt morkullsträck här uppe bland fjällen!
På natten kommo två karlar från Bojtiken. Så tycks det
alltid vara vid Gielas. När du var med, var ju hela rummet fullt
av övernattande folk, karlar, hustrur och barn. För
vandringsmannen ligger stället utmärkt bra till, och det vore synd, om
det skulle komma att flyttas — man har ju planer på det.
Dagen därpå fortsatte jag till Ransaren och Ljusliden, där vi
trivts så bra i fjol.
På kvällen skjutsade mig Helge i motorbåten upp till vikarna
norr i sjön, där jag skulle undersöka notfisken. Vi mötte not-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
