Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med hundsläde i Jämtlandsfjällen av Gustaf Wersäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundsläde eller pulka
11 kg. Utan hundekipaget hade vi nog kommit att nöja oss med
åtskilligt knappare matsäck samt svagare verktygs- och
reservpersedelsutrustning men hade ändå säkert fått upp ryggbelastningen för
herrarna till bortåt 16 kg och för damerna till 11 kg. Medvetandet
härom motvägde rätt avsevärt den oro vi kände inför möjligheten
av komplikationer till följd av hundträngförsöket.
Natten till måndagen föll lös snö och på måndagsmorgonen var det
disigt med litet snö i luften. Vädret var ju inte precis lovande. Men
gruppen inklusive hundarna var i allra bästa form och då vi
startade i tämligen god tid på morgonen hyste vi glada förhoppningar
om att nå det för dagsmarschen utsatta målet, Gåsenstugan, trots
nysnö, kärvt före, dis och de 27 kilometerna samt mer än 500 meters
stigning.
Vi följde spåret mot Stensdalsstugan. Hundarna lutade sig mot
varandra och rymdes då på det gamla spårets fasta underlag. Djuren
arbetade käckt, fyr-spårning behövdes ej. Yrsnön gjorde det
emellertid svårt att hålla spåret över myrarna. Då vi kommo på sidan blev
det besvärligt för hundarna liksom också litet här och var, där
drivor förekommo. Vi lade därför en bogserlina från tistelstången till
två man, som gingo framför, och hjälpte hundarna vid de kortare
pass, där det högg emot.
På en myr strax invid Kyrkstensfjället förlorade vi emellertid
spåret alldeles. Hellre än att gå tillbaka och leta rätt på vanliga vägen
beslöto vi att forcera fjällets granskogsbrant rätt fram. Här mötte
oss emellertid meterdjup lös snö och snårig skog. Terrängens starka
lutning och skogens snårighet medgav ej för skidlöparna att gå rätt
upp. Att få utrymme för fyr-spår i sicksack uppåt gick ej heller för
sig. Hundarna måste losskopplas och kälken halas rätt upp med
bogserlinor; ett drygt arbete som sinkade oss ungefär en timme.
Ännu en försening fingo vi till följd av »trängen >. Utför backen
mot Stensdalsstugan tyckte jag vägen såg ut att vara klar samt lät
hundarna gå för fullt. Släden tornade emellertid mot en grov stubbe,
slog frivolt och bräckte en sprint på framkälken.
Reparationsbesväret förlängde lunchrasten med 45 minuter.
Förseningen gjorde utsikterna att den dagen nå Gåsenstugan
minimala. I känslan av hög kondition och dådkraft bröto vi likväl upp
för att göra ett försök. Nu var snön djup och föret tungt. Vi måste
gå fyr-spår hela Stensdalen upp ända till tjärnarna vid vattendelaren,
»punkt 987». Hundarna arbetade beundransvärt tappert med släden.
De sista två kilometerna före tjärnarna sackade de dock efter en
smula.
Vid stora tjärnen lockade vädret med en ansats till uppklarnande.
Vi räknade därför med en möjlighet till bondtur i form av
väderleksomslag och beslöto att fortsätta. För att få hundarna med i full
marschtakt lossade vi från släden en dagsranson, som vi togo i
ryggsäckarna (oj, vad det blev för en börda! — hur skulle det varit med
ytterligare 2 ransoner och dessutom en del verktyg?), fortsatte i käns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
