Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med hundsläde i Jämtlandsfjällen av Gustaf Wersäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befattningarna skötts var för sig. En extra ansträngning för
gruppen innebar det ju också att behöva lägga upp fyr-spår. När vi fått
in vanan gick dock andra och tredje männens spårarbete bra
mycket lättare än vi från början hade tänkt oss.
Med hänsyn till att våra erfarenheter härröra från ett första
försök, måste erkännas, att de svårigheter hundträngen beredde voro
små och försvinnande inför de vunna fördelarna.
Den slädtyp vi hade visade sig gå märkvärdigt lätt, tåla våldsamma
törnar trots sin spinkighet och vara förvånande framkomlig i skog
(även ganska tät). Vid de tre tillfällen, då vi voro nödsakade att själva
taga fram släden i terränghinder, blevo vi säkerligen mer fördröjda
än om vi i stället för vårt enda tvåspända fordon hade haft tvenne
enspända. Men å andra sidan hade vi troligen under djupsnö-före
mindre behov av att hjälpa hundarna än ifall vi haft pulkor. Så som
vår färd förlöpte kan det därför knappast antagas att vi hade haft
större glädje av pulkor än av vår släde. Men det oaktat flngo vi fullt
klart för oss, att enspända fordon äro lämpligare för turistbruk.
Genom sin större tyngd löper parsläden mera risk för skada vid
kollisioner med träd och stenar, och skulle släden bli obrukbar, då måste
gruppen övertaga hela lasten. Vi hade ett intryck av att man sätter
för mycket på ett kort genom att lägga hela lasten på en enda släde.
I armén, där man till den hundträngutrustade avdelningen har två
eller flera parslädar, är ju läget i detta avseende ett annat än vid
en turistgrupp, för vilken redan uppsättandet av en parsläde är en
avsevärd svårighet. För ett sällskap om 2—3 personer torde det
enspända fordonet vara vida att föredraga även av den orsaken att
uppläggandet av ett något så när fast fyr-spår då är uteslutet.
Även vad anskaffning och dressyr av hundar beträffar är det
otvivelaktigt mycket lättare och för turistbruk lämpligare med enspända
fordon än med tvåspända. Beträffande de senare är man nämligen
i icke ringa mån beroende av graden av inkörning och vanan vid
samarbete hos anspannet. Erfarenheten har visat, att tvenne till
storlek och temperament överensstämmande hanhundar leverera den
bästa dragkraften. Men då måste de också antingen vara mycket
välbekanta med varandra och goda vänner eller också skötas av en
verkligt rutinerad förare. I annat fall går det inte, och då måste
man — vilket således torde bli det vanliga — för att vara på den
säkra sidan, sätta ihop spännet med hund och tik, såsom vi hade
det. Att föra ett enspänt fordon är även givetvis mindre besvärligt
än ett tvåspänt. För en gruppledare, som nödgas själv vara
hundförare, är även ur den synpunkten det enspända fordonet att
föredraga.
Våra hundar utgjorde ett ganska instruktivt åskådningsmaterial för
hur en draghund bör vara beskaffad till kropp, själ och uppfostran.
Paranspänningen visade sig också vara särskilt lämpad för studier
i den vägen.
Att draghunden har en kroppsvikt, som ej gärna bör understiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
